Tänkvärt

Ska bli kul att se hur det går för Mellanöstern när Allah bestämmer sig för att göra slut på oljan.

Pathétique

Visst vore det en fin tanke att inleda med musik? Om så är fallet, sätt på Piano Sonata No. 8, även kallad Pathétique med Beethoven.

Det finns en bok som heter Processen. En förbaskat bra bok enligt mig och säkerligen dig om du läser eller har läst den. kort och gott, en man i mitten av livets gång blir anklagad för ett brott som han inte har eller får bli upplyst om, och som på grund av detta måste gå igenom en lång process av groteska parodier på det vi kallar byråkrati, yttrandefrihet och staten. Det hela slutar med att han, utan förvarning, förs ut till ett stenbrott och kallblodigt avrättas.

Men ärligt talat, kan man summera Mauds (och hela PK-kårens) insats som gick av stapeln imorse för något annat än patetisk? Ett jippo med staligt understödda anställda som genom repetiva yttranden, maniskt inlärda direkt ifrån ett statligt dokument som har "rätt" åsikter, sågar allt markerat med den hemska symbolen SD, utan chans till vidare debatt, där argument möts av haglande "låt mig tala till punkt" (vilket för övrigt verkade vara Mauds enda argument) samt denna eviga svenska debatten som alltid innebär annat än fyra ögon, vilket oundvikligen slutar i kackel.

Varför skjuter de sig själva i foten? Eller om ens det, de skjuter sig i huvudet. För det första, det var inte ens en debatt. Det var en serie floskel med massa snack om hur fin människosyn hon har och vilken duktig människa hon är. Herregud, att hon faktiskt hade förmågan att andas udner allt snack!

För det andra, hur är det med neutraliteten hos programledaren? Frågan är om hon ens läste artikeln, för hur man lyckas dra paralleler till nazismen är för mig en gåta som någon gärna får förklara. Det var inget snack om att muslimer inte skulle få finnas i Sverige, vilket hon uppenbarligen tror!

Det sista, som grundar sig i Aftonbladets artikel frå mig att må illa. "En stor styrka hos Åkesson är att han ser ut som en trevlig man. Han har en mjuk och behaglig röst som gör att han inte känns hotfull trots de skarpa frågor han ställer." vilket kan läsas här: http://www.aftonbladet.se/debatt/article5987589.ab

I rest my case. Sveriges lovord om demokrati är en skymf mot vad demokrati är egentligen. Yttrandefriheten för SD med tunga steg mot stenbrottet... 

Mens and maggots

Jag säger bara det, har ni min musiksmak så har ni en ofelbar rubriksättare. Den här gången är det Mens and Maggot - Pet Shop Boys, Dresdner Sinfoniker som har stått för rubriken. Kvällens tema är också musik.

När vi nu ändå pratar om det, sätt dig ner. Det kräver tankeverksamhet. Speglar inte musiksmaken en stor del av vem du är? Tro fan det. En välkomponerad spellista speglar en hyfsat stor bit i dig, ditt egna val av orkestrationer och övertoner samlat till en massa av underbar smet för din njutning.

För att gå ett steg djupare, musiken speglas även i artisternas personlighet. Alltså, för att skriva melankolisk musik krävs en krigsveteran slash nyskild. För att lyckas slå igenom som musiker överhuvudtaget krävs inte bara kunskap (läs Toto) utan även någon form av personlig erfarenhet av genren för att konstla förmågan att kanlisera sina känslor i en ordnad, samlad form av brus.
Musik, som det även kallas i folkmun. Ett underbart medium att dela med sig av känslor, budskap, propaganda och manifestationer. 

But let's take it one step further. Jag har en favorit bland komiker som faktiskt delar många av mina åsikter. Död är han också, låt mig inför Bill Hicks i ert liv, då du antagligen inte hört talas om honom (din omedvetna jävla grönsak, dumpa svensk "humor" om den inte heter Grotesco). Ett av hans mer kända verk, även hans första är hans rant om musiker med åsikter utöver musiken. Och visst är det logiskt.

• Brandmän ska inte sitta i kassan på ICA. 
• Banktjänstemän ska inte sopa gator.
• Poliser ska inte köra bussar.
• Lärare ska inte agera piloter.

Men likförbannat har vi artister som aktivt jobbar mot droger, utger sig för att bry sig om barnen i Afrika (specificera sig, Afrika är trots allt stort och snart en klyscha), som till exempel Jonas Brothers. 

"We take a strong moral no to using drugs" - Jonas Brothers

Och vet ni vad Hicks kallade dem? Suckers of satans cock, satans privata kuksugare. Med god anledning också. Läs listan och gör kopplingen. Vi köper inte eran musik för att ni bryr er, vi köper den för att vi gillar den. Inte för att du skickar ditt överdrivet stora leverne till Afrika och påskyndar deras oundvikliga undergång genom inbördeskrig, utan för att du gjorde låten One. Jävla Bono.

Maken till perfekt vänsterpartist är nog svårt att hitta. Han hjälper fattiga, han utger sig för att bry sig, han sjunger om solidaritet och han är rik. Han har råd att hjälpa de med behovet av pengar. Men han går över gränsen, han profilerar sig som välgörare.

Seriöst, dra åt helvete, äckliga toffel. Du har redan allt, måste du visa alla att du bryr dig så? Har vi skickat brev till dig, stått utanför din dörr eller ringt dig och bett dig om att skrika att du bryr dig? En enda människa. Visa mig en människa som gör välmeningar utan att tjäna något på det, vare sig det är pengar eller självkänsla, så ska jag mottaga en förlust, utan några krav.

Och för er som inte förstod det dolda meddelandet ovan kommer följande, i enlighet med P3 Klartext - Ett enklare nyhetsprogram;

Du är en musiker. Du ska göra musik. Har du åsikter, skriv ner det i en text och gör en bra låt, eljest dra åt helvete. Vi varken vill eller behöver höra din åsikt, vi har betalat för att höra din musik, inte hur mycket pengar du skänker (läs slösar) på Barnen i Afrika™. Spela på.

Tack för mig. Bilden har inget med artikeln att göra, jag gillar bara svartvita bilder. Och nixierör.

Hej dolf, olle limmar, ärligt xD. Nu vet du att det är Jordner som skriver! Kuken!

Folk frågar varför bloggen ser ut som den gör

...här är anledningen. Absolut min förebild.

http://www.thebestpageintheuniverse.net/

Ett inlägg bortom klagan.

Nej, vi ska inte köra på det spåret idag. Jag lägger den hatten åt sidan, sätter mig ner, böjer ner mitt huvud och tar en tyst minut. A minute of silence for the king of pop; a woe through the universe; another one bites the dust. 

Var det förväntat? Vem vet, med tanke på att hans kropp knappast orkar med honom längre borde det ju vara det. Varva det med att han lyckats levera material som fick in honom i Rock n' Roll Hall of Fame två gånger, 13 grammisar som gav honom 13 (!) stycken singlar direkt som nummer ett, mer än någon annan samt försäljningssiffror över 750 miljoner så kan man nog tycka att han förtjänade lite vila.

Varför var han så fantastisk? Mycket tack vare att han bröt trenden "black guy cant sing", revolutionerade sättet musikvideor gjordes och presenterades på samt skapade ett sound så unikt att det inte har sett paraleller än idag.

Grattis Michael, till epitomet av lyckat liv för en musiker. Earth to earth, ashes to ashes, dust to dust; in sure and certain hope of the Resurrection into eternal life.

Augusti 29, 1958 – Juni 25, 2009

Clowner

Finns det ett bättre ord att beskriva styggelsen Bring me the Horizon? Eller nja. Tack vare att jag skrev det kommer jag få massa besökare som söker på ordet. Tack igen! Men till saken...

JA, jag lyssnar på metal. Eller vad fan det nu är ni definerar som metal, Metallica går an. Men inte BMTH. Det är verkligen den värsta skiten jag har hört, och jag har hört alldeles för mycket skit. Men det här är verkligen värdelöst. Varför?
Radnom riff som alla har hört förut slängs mot lyssnaren i fasansfull takt, men ja. Inte fan är det bra.

Problemanalys; det är faktiskt inte bara random riff utan struktur. Det är tråkiga jävla riff med exakt samma struktur som har använts tiotusentals gånger förut av makalöst bättre band. Och det är det enda de kan göra, köra på värdelösa strukturer och sno från andra. Och skrikandet? Man ska fan kunna höra vad de sjunger. Slipknot är okej, BMTH är inte okej.

De är en anleding till att jag inte pratar musik med folk. För 80 % utav världen som har tillgång till rytmiskt fördelade ljudsekvenser har en musiksmak som är sämst. Verkligen sämst. För att sudda ut en linje som du antagligen försöker måla upp nu, så säger jag att de som har dålig musiksmak är de som enbart lyssnar på radio. Synd för dig om det är du, för då vet jag att du antagligen tycker foppatofflor och mjukis är okej att gå runt i på stan, därmed vet jag att vi aldrig kommer ha något gemensamt och du kan dra åt helvete.
Vem fan bryr sig om BMTH har timing? Ser du någon som bryr sig?
Det är just vad bra musiksmak är, att skita i vad du lyssnar på (men samtidigt gärna prata om den med likasinnade) samt hitta din egen musik. Radion är bara där för att jag ska kunna klaga på den, inget annat!

Detta är tillägnat dig, Rasmus. 

1. Lyssna på Arsis
2. Lyssna på BMTH
3. Jämför. Ser du några likheter?
   

Till och med jag klarar av Arsis. De gör allt BMTH gör, fast bra. De var först, eller i vilket fall före. Bandet med "timing" är alltså copycats, wow.
Han verkar vilja vara som Sid Vicious med. 

1. 
   

To become Comfortably Numb - En tankegång om självkänsla

UTKAST, i vilket fall är jag inte nöjd med denna.

Som ni säkert förstår, om ni nu ens lyssnar på bra musik det vill säga; självkänsla, ego och uppbyggnad av dessa är vad det här kommer att handla om.

Att vara comfortably numb är det underbaraste som finns, det är enligt mig något som alla måste få uppleva någon gång. Kort sagt kan man säga att det är känslan av att allt är perfekt, det är chill, jag har inga problem och kan kolla på alla andra som har det och känna; vad fan håller du på med? Följ med!

Hello, is there anybody in there? Det ligger mycket i det. Det är just därför det heter självkänsla, det är därför man måste utgå ifrån sig själv. Låt oss ponera att du mår helt fantastiskt dåligt. Det kan vara vad som helst som stör din tillvaro, men allt duger. Det är ju trots allt ditt ego; helt unikt, ingen kan rubba på det, och ingen ska göra det heller.
Det är just det som är bra. Tänk på det lite, hur mycket skit du än må ha varit med om är det ändå det som gör dig till vem du är.

Jag har själv varit med om det. Utan medvetande kommer man ingenstans, för det är allmänt känt att grunden till all problemlösning är att erkänna att man faktiskt har ett problem. Eller att man har varit med om cancer, krockar och allmänt helvete.
Det går igen. Det är som chi; det går runt oss, igenom oss och över oss. Det är överallt. Erfarenhet är alltid positivt. Det låter oss sitta ner, tänka igenom och kontemplera över hur vi ska lösa problemet, i detta fallet självkänslan med slutmålet som jag har uppnått, att vara comfortably numb. 
Då ska vi börja...

För att finna klart vatten, måste man gräva en djup brunn. Vatten står nämligen inte stilla.
Så. Hur gör jag? Jag kör på danskarnas metod, hygge. Hygge är en sorts chi, en strävan efter att få tillvaron njutbar. En stund utomhus är absolut inte hygge utan snus, musik eller vänner, oavsett hur fint vädret är. Eller är det? Just det, självkänsla, det är upp till dig. 
Gör vad fan du vill med ditt liv, är mitt tips, men gör det med någorlunda hjärna i behåll. Vem säger att färga ditt hår svart för att få umgås med rockers är en väg till bättre självkänsla? Du spökar ut dig. Och det märks. Tro mig, är det något jag är bra på är det att se falska människor. Av erfarenhet, samt till en nackdel ibland är jag sjukt dömande innan du har visat något annat. Eller vad då av erfarenhet? Är det inte självklart att vi är dömande? Dumma dagisfröknar som säger annat, det är vad du är om du tror att alla är fördomslösa.

Nästa axiom, allting är njutningsbart i någon form. Jävlar vad god macka, grym grafik eller bra handling. Försök bara. Det finns där ute och väntar på att kanaliseras till ren jävla lycka, och jag tappar den på ekfat åt dig. Var glad!

Underbart.

...med nytt material. Det tog runt ett och ett halvt år för mig att smälta allt som Depeche Mode har gjort under sin nästan 40 år långa karriär. Enbart det faktum att de har hållt samman under så lång tid, det är otroligt. Gahan var på livets rand '97 i ett självmordsförsök med kokain i bagaget, Gore var alkoholiserad, Fletcher hade nervösa sammanbrott samt att de nästan bröt upp efter att Wilder lämnade dem med hälsningen "jag gillar inte det hållet bandet går åt", vilket är förståeligt.

Från första början var de ett renodlad synthband som kan sammanfattas av Just Cant Get Enough. Sedan dess har de testat allt ifrån sampling till grunge, och det är bra, för vem vill lyssna på ett band som alltid låter samma? Det har vi Kaiser Chiefs till.

Nya tag-tänk genomsyrar Sounds of the Universe, Depeche Modes 13e studioalbum. De följer tänket från Playing the Angel med analoga synthar och äldre teknik. Och visst hörs det.

• In Chains - En lugn introduktion. Inget speciellt, seg i början som evolverar intill något lite mer fartfyllt. Helt okej.
• Hole to Feed - En laidback låt med trummaskin och gitarr. Texten får mig att tänka tillbaka på Exciters halvsnuskiga texter. 
• Wrong - huvudsingeln. Ganska taskigt mastrad, basen är väldigt trött men sångens intesitet räddar den. Texten å andra sidan är väldigt repetiv och knappast något att hurra över, trots detta är den en av de bättre låtarna. Kraschljuden från videon saknas faktiskt!
• Fragile Tension - Mer trummaskin, och mera riktigt Depeche Mode! Låter som något från Ultra, och det är underbart. Distade gitarrer och domedag gillar alla. Mycket stark låt, något jag vill se live.
• Little Soul - Duett. Lung gitarr, mera Exciter fast utan snusk. Når inte riktigt ut...
• In Symphaty - Låter inte som något gammalt. Mysig sång och små detaljer som höjer upp hela låten. Refrängen passar in, till skillnad från en del andra.
• Peace - bwom bwon! Ljudet från A Broken Frame strålar igenom, mucho goodie. Helt okej.
• Come Back - Domedagsdunk igen. Något man vill se live, en utav höjdpunkterna. Mera Ultra-gitarr...
• Spacewalker - Interlude/instrumental som får mig att tänka på indianer eller något, skum.
• Perfect - Dancing with tears in my eyes i början? Nästan lite mainstreamsångande, med en aningen dyster början som livas upp av refrängen.
• Miles Away / The Truth Is - Christian Eigner och Andrew Philpott har skrivit texten på denna vilket hörs, till det bättre.Hypnotiserande och slö gitarr med fokus på trummorna. Lite sådär...
• Jezebel - Gores bit. Mysig sång som kan vara sömnpiller för de flesta.

• Corrupt - Taskig text men mysigt ljud. Kan förbättras markant om den spelas live!
  
  
  
  

Detta är ingen skiva som jag skulle spela för att introducera någon till DM. Den är helt enkelt inte av den magnituden. Det är synd att de inte fortsatte på rätt spår då Playing the Angel var helt perfekt, men istället kör de på det sämre av PTA, och lyckas ändå leverera en helt okej platta. Skumt, men helt klart köpvärd.

• 
  

• 
  
  
• 
  
  
  
  

In deus ex nos fide.

Deus ex betyder gud ur en låda. Alltså tron på att en liten grej ska lösa allt. Till exempel att en stor bil ska förlänga din kuk med +10cm.

Lådan jag pratar om är systemkameran, som har blivit billig så att vilken lekman som helst kan köpa en riktigt bra kamera för en helt okej peng, även om de borde hålla sig borta från skiten.

Varför? Slöseri med pengar, plats och liv. De kan ju för helvete inte fota!

Här har vi en hel drös med fel. Åh, I love it...

1. Stäng av autoläget
    
2. Fixa ISO, eller ha en anledning till att ta bilder i fel ljus
3. Att ha fokus på något är alltid ett plus

...vi skiter i det, det är inte ens värt att ge betyg till en autobildSå varför ska jag bry mig? För att jag har en aning om vad jag gör. Jag har fotograferat sedan jag var sex, och till och med då fanns det kameror. Men det fanns ingen snygg USB-kabel eller Photoshop, jag har inte ens ett autoläge på tingesten.Men jag fotar så extremt mycket bättre än det där. Och vem som helst kan, om det där jävla autoläget inte hade funnits. Det är synd, för ni går verkligen miste om något...Konica FC-1En 30 år gammal vanlig SLR för 35-film. Megapixel? En liggande åtta... Film fångar för mycket för att mätas i megapixel. Blixt? I helvete heller, det får du köpa till. Du får snurra fram filmen, ingen betjäning här inte. Slutartid från B (två klick, ett öppna och ett stänga) till 1/1000 sekund.
För övrigt är det omöjligt att göra något fel på den. Filmen går inte snurra bakåt, och det är helt omöjligt att sätta in den fel.Inte ens EOS-1D ligger nära den. Pinsamt egentligen, eftersom filmkameran har sett likadan ut i  50 år...Nåväl, hoppas du lär dig. Jag tänker inte ta bort bilden om du klagar.

Aftonhoran och värdelös journalistik.

Sitter och försöker bli lite glad av Pendulum, än så länge går det bra. Det är ett band, inget knark om du nu trodde det.


http://www.aftonbladet.se/debatt/article4354227.ab

Läs först, läs sedan undersökningens resultat. Tror att de får som de vill?
Hela artikeln är ett skämt. Det måste den vara, annars är det fan illa.

"En del säger att den danska så kallade invandrardebatten är mer öppen än den svenska. Att det finns saker man i Sverige ”inte får säga”. 

Men när vi nyligen besökte en dansk skola insåg vi hur utbredd rasismen blivit i Danmark. Skolan har delat upp elever efter etniskt ursprung."

Först och främst, det första stämmer helt otroligt bra. Det finns inga regler, men det finns något i svenskars mentalitet. Nämligen inpräntningen att alla har det otroligt illa, att varenda invandrare har fått minst ett ben bortsprängt.
PANG, där försvann den bubblan. Så är det inte. Men vem säger det? Hela socialdemokraternas partiagenda bygger ju på solidaritet, så den bilden får ju inte försvinna!
Bäst att smutskasta en dansk skola då...

För det andra; tror ni seriöst att en skola skulle kunna dela upp klasser efter etnicitet? 
Som vanligt glömmer de bort vitala delar av historien. Danmark tar emot en hel del. Eleverna bussas runt för att inte skapa nya "Rinkeby-skolor". Och inte ens där tar ljugandet slut!

Det handlar om en enda klass, på en enda skola som har flyttats. Man flyttar barnen för att man ser hur det har gått i Malmö, där svenska barn flyttar till andra skolor. Skälen kan ni väl gissa er till.

Fel tre; de glömmer att det bara är en skola. Istället skriver de "det danska samhället", när det borde stå "åholm skole"
Fast det fungerar ju inte, då den danska regeringen anpassar sig efter folket och deras erfarenheter, och inte efter sig själva. Otroligt nog är det också en vänsterregering som förs av Anders Fogh Rasmussen.


Nä, när jag har läst klart ska jag bli ingejör och sticka härifrån fortast möjligt.

Bilden hör till sista stycket, män är visst starka i grupp. Proven since '1914 and counting!

Saker som har potentialen att bli något stort men ändå missar sista bussen; en Heath Ledger som dör, döda artilleripjäser som landar men inte exploderar, en cell som delar sig fel och blir kræft, dansk cancer.

Jag pratar om texten som florerar på bilddagboken, den om att killar är praktfittor som lever för att såra era små hjärtan. Jaja, mycket ska man höra innan pi är lika med 3.15...

För att börja: att läsa att hora, slampa och fitta ska utforma och skapa kvinnor för dagens samhälle, det låter inte bra. Inte heller låter det rimligt. Vart fan gör det så? Vad hände med hederlig uppfostran; om det nu är så här, hur ska vi män veta att vi ska utforma kvinnor på det sättet? Logisk fallicitet verkar saknas helt.
"Antingen gör dom oss starkare eller så trycker de ner oss totalt, men det finns en sak som är samma för alla flickor, vi tar åt oss.
Som in i helvete tar vi åt oss"

Ni får ju bestämma er. Ni blir fan inte ens nöjda när man säger "fin kropp", inte ens när ni har klagat på den tidigare, nejdå, då är ni ännu tjockare eller skevare?
Om skämt och ironi hade tagits så där seriöst hade inte din farfar levt. Vi hade knullat oss själva i röven innan vi ens hade uppfunnit hjulet, för vi hade bråkat över om pi var 3.14 eller 3.141592654...
Det som inte dödar dig gör dig starkare. Så ska det vara. Ensam är stark, du har bara inte upptäckt det än.
Hade jag tagit åt mig hälften av vad som sagts om mig hade jag hängt i en bjälke. (Och jag har inte hängt mig, så jag tar inte åt mig, tröga jävla backstugesittare)

"Vi ältar det, vi pratar om det, vi tänker på det och vi skadar oss själva med det.
Vi tar åt oss så mycket att inombords är vi som tomatsoppa, helt mjuka och krossade. 
Det är såhär som vi blir utseendefixerade."

Det är just det som är felet med vissa tjejer. Ni bryr er för mycket om småsaker. Det finns en funktion i hjärnan som gör att vi bara kommer ihåg saker mycket vagt. När vi sover sorteras den här informationen, och blir användbar.
Hade vi kommit ihåg allt, eller oj, det kallas autism.
Pratar man, som nämns i den första meningen, får man skylla sig själv. Det är trots allt du som väljer att ta åt dig! Men +1 för en ganska okej "liknelse" vid tomatsoppa...

"Plötsligt handlar allt om kläder, smink och hur man snabbast ska gå ner i vikt och ta världen med storm.
Vi slåss som barn i sandlådorna om vem som ska få den snyggaste killen.
Vet ni vad som gör oss tjejer såhär fucked up i huvudet?
Jo det är alla killar.
Det är egentligen dom som är utseendefixerade."


Hey, hey... HEY. Jag känner igen det här! Det var någon gång i 3an som jag började bry mig om det här också! Jag minns att jag lyssnade på Limp Bizkit, medans de fortfarande var okej. Fred Durst hade för fan föregångaren till 59fifty, alltså basebollkepsen. Eller föregångaren, han hade den före alla andra.

"Jag ska fan ha en!"

Och så blev det också. Från att ha varit en liten palt gick jag till att vara den förste 9-åringen i klassen att ha keps. 
Inte fan var det killar eller tjejer som fick mig att göra det? Det var ju mina idoler! Inte nog med det, jag slapp kamma håret som en galning. Fast sen kom vaxet... fan ta alla för det, skiten är inte billig. För att inte nämna kläder...

Det som inte funnits föret blev verklighet. Oscar hade börjat bry sig! Han hade dock inte blivit tillsagd av killar att han skulle bli snygg, han hade blivit en osäker liten kepspojke, på väg att bli tonåring.

Det är inte vårat fel att eran personlighet strälar ut i en tävlan om vem som har de dyraste kläderna och det snyggaste pannbandet. Det är, för att göra en cliché, medias fel.
Försök knulla dom i röven istället!

(Här börjar spotify spela Wishful Thinking. Jag blir helt otroligt glad av någon anledning, och för er som gillar åttiotalet, alltså ingen... ni kan börja lyssna)

"Är man en kille blir man kallad för player om man strular och har sex med många brudar. Är det där i mot vi som strular och knullar runt så blir vi kallade för horor."


Ett, särskrivning på ett rent ord, grattis. Jag vill reda ut det här en gång för alla, jag tar det simpelt...

Killar har en sexdrift, det har inte tjejer. Inte i närheten av killars, vi kan få stånd av att tänka "Fan, jag åker buss! Hmm... stånd på bussen...", det ni! Alltså är doppa en konstig, men viktig prio enligt kroppen.

Men den driften har inte tjejer. Ni behöver nämligen inte den. För om ni säger nej, finns det killar upphöjt till tio att välja istället. Ni kan få knulla genom att knäppa med fingrarna, och jag skojar inte! Kan ni tänka er att Mona Sahlin har barn?

Därför är det en bedrift att fälla en tjej. Man är inte en i mängden, man har pökat. Man gör vad en man ska.
Utrett och klart. För att återgå...

"Killar kommer alltid vara finare än oss, stå där och snegla ner från vinnarpallen. 
Där nedanför står en tjej och gråter.
Plötsligt börjar man ta dessa fåniga, dumma killar på orden.

Jag kanske är ful?
Jag kanske är tjock?
Jag måste banta för då kommer alla börja gilla mig mer.
Då kommer någon se mig.
Så går det några månader."



Man undrar ju hur författaren tänker. Säger att killer är jävla as, för att sedan säga att de alltid kommer vara finare än oss.
Du kanske är ful eller tjock? Det kanske hjälper att banta för att ytliga människor ska börja se dig. Vad hände med personligheten? Saknades kanske den från början? Hade den funnits där hade den stöttat  flickan i kampen att inte bry sig om de där kommentarerna. Men så vart inte fallet, och nu får hon lära sig en lektion. Även om det låter hårt, så är det. 
"Livet är en hård lärare, för hon ger bara lektioner efter proven..."
Så går det några månader och ett betyg i hur du bemötte det ges...


"Nu är det ingen söt tjej som står där, det är en vilsen pinne.
Någon som har byggt sig ett eget helvete.
Djävulen är väl en kille?
Vissa börjar skära sig.
Djupa arga sår som man inte kan tvätta bort.
Dom är där för alltid.
Man lär sig hata dem.
Man vill skrika men ingen orkar lyssna."

Men där ja. Någon har inte lyssnat på läraren! Någon har fastnat i precis vad politiker önskar sig, en kretin utan egen vilja som lyssnar och lyder alla utan att blinka.

Men... Har ni någonsin sett djävulen med en penis?

Tänkte väl det. Vem är det som inte lyssnar och är ett ytligt as som utnyttjar motparten? Åter igen, det som inte dödar stärker. Livet är den bästa läraren du någonsin kommer ha, för du kommer bara ha en. Hatar man sina lektioner skolkar man, och skolkar man kommer man förr eller senare att få ta igen det.



"Killar i grupp är fega.
Ensam kille är svag.
Varför är det så?
Blir en kille dissad av en tjej, då är hon genast skit.
Han kan aldrig inse att det är kanske han själv som är skiten.
Killar förstår inte hur mycket dom kan förstöra.
Av minsta lilla så trampar de ner oss till myror.
Från tiger till myra
"alltså du ser tjock ut på den bilden, skoja bara"
Där fick han nyss en tjej att börja tänka på att banta kanske skulle vara nåt."



Killar i grupp är grabbar. Något ni aldrig kommer uppleva. Att springa runt på stan och leka utvecklingsstörd, att häva öl snabbast, eller något annat helt urbota dumt. Det är meningen också! Vi ska vara dumma i huvudet, i varje fall i en ledig grupp.

Ensam kille är taktisk. Taktisk kille hugger bara tillbaka när han blir huggen på, så ni kanske ska testa att göra samma sak själva. Nämligen käften.

Förresten, från tiger till myra? Tja ologisk...







Summa summarum: Tjejer behöver allt självförtroende, bevisligen. Hur många killar är emo? Hur många killar bantar? Är åttiotalet bättre än nutiden?

Tänk själv. Bara du kan ändra på saker och ting.

Barockt ordbajseri

Konversationens bekvämligheter, en stol. Skönehetens rådgivare, en spegel. Guds mästervärk, internet, skulle man kunna säga. En oändligt sinande källa av barockt ordbajseri, eller en massa jävla dravel på svenska.

Vad snackar jag om? Möjligheten för gemene man och kvinna att publicera all möjlig och omöjlig text, granskad som ogranskad, trist som intressant. Och visst är det inte enbart positivt...

Modebloggar. Smaka på ordet. Det är en rätt stekt i misslyckande. Bara för att du kan skriva behöver du inte göra det. Alla kan inte bli brandmän, de har inte kroppen och psyket.
Alla kan, och tur är det, diktera mode. Det krävs faktiskt en deciliter stil, sans och vett. Något som Richard Blackwell hade. Även om han nyligen gick vidare (18 oktober 2008) kommer han leva kvar, långt. Han hade allt av det jag skrev innan. Men visst, läser ni på en bråkdel av vad han gjorde har ni vunnit något, och ni kanske kan bli sedda som något annat än en förvirrad unge som försöker kunna något men bara misslyckas, och skriver dagbok istället.

Det är lite som MTV, skitband som aldrig borde få synas får sina oförtjänta 15 minutes of fame och gör selloutsuccé. Det är synd om er som aldrig kommer få uppleva Joy Division, Queen eller Beatles på grund av skitkanalen.
Senast ut i ledet att dö var Coldplay. Räddning finns fortfarande att tillgå, men när man behöver fråga Kraftwerk om lov att använda melodin kanske man ska fundera på att gå hiatus ett tag. Eller byta producent? Det är ju inte första gången han gör det. (Talk är en gitarrversion av Computer Love)


Skulle jag trots allt bli musiker skulle jag vara glad om du tankade den. För det är faktiskt roligt att framföra skiten! Alla som har varit nior på stenbock har gjort en egen låt, och tro mig, det var fan höjdpunkten på den terminen. Övriga dagar gick jag och öste runt och såg allmänt skadad ut, men oj oj vad man kan göra saker, bara man vill. Skapande är kul, och det skiljer oss från resten av jordens primater. Och så ska det fortsätta! Med siffrors som närmar sig en 10 miljarder småapor är det ganska bra om skaparglädjen finns kvar och inte är synonym med TJÄNA FETT MED CA$H YAO...

God kväll, feel free to lyssna to something new och var glad för att musik var mer än att tjäna pengar en gång i tiden, annars kanske du inte hade kunnat lyssna en fantastisk "remix" på Computer Love. Tchüs!

http://se.youtube.com/watch?v=xRkA6zugNMQ

Den självuppfyllande profetian

Emotional hardcore. Ju mer du klagar över din situation, desto värre blir det. Vi vill inte höra din skit!

Som en del märker klagar jag. En hel del faktiskt, jag gillar det. För ni hugger ju emot direkt. Jag känner faktiskt en slags fascination över såna som inte kan anpassa sig, är helt dumma i huvudet eller gråter ut i lokaltidningen över att man måste sitta i fängelse för att man har stulit 250 tröjor, och så vidare. Det är så enkelt, ni finns ju överallt. 

Har man tråkigt finns det alltid någonting att klaga på. Det är nästan sjukt. Man kan alltid svänga ihop en smörja om ett stackars emo.

Snart kommer någon antagligen böla över att jag inte har rätt att skriva det jag gör. Jag har all jävla rätt i världen att klaga. Jag har astma, ulcerös kolit, trattbröst, trasiga leder, oproportionella ben och armar och synfel. Men varför ska jag klaga? Jag överlever.
Jag hugger inte tillbaka. Jag är inte lika rolig.


En stor del av "vara sig själv" är att inte ta skit. Med andra ord misslyckas de ju det första de gör. "Du vet inte vad emo är, det är emotional hardcore...." Sluta käfta emot. Vad ska vi kalla dig om du inte är emo då? Ful?
Ät min skit! Språket förändras, till din eller min fördel.





Och för att summera, jag vill gärna se den som är över 25 och fortfarande är emo. Och om den har jobb. Praoen på ICA räknas inte.

Hej snilleblixt!

Om jag inte hade fått lön för mitt jobb hade jag inte gått dit.

Ändå finns det artister. IPRED är misslyckat.

Tja. Så istället för att lägga upp meningsfulla bilder på bilddagboken med text som ingen bryr sig om, lets focus on the text, in a swingy, moderat way!

Eller inte. Nicket är också helt meningslöst. Jag hittade det på flashback och tog det.. förlåt. Altså, moderatswing här och där är inte samma.