Jag säger bara det, har ni min musiksmak så har ni en ofelbar rubriksättare. Den här gången är det Mens and Maggot - Pet Shop Boys, Dresdner Sinfoniker som har stått för rubriken. Kvällens tema är också musik.
När vi nu ändå pratar om det, sätt dig ner. Det kräver tankeverksamhet. Speglar inte musiksmaken en stor del av vem du är? Tro fan det. En välkomponerad spellista speglar en hyfsat stor bit i dig, ditt egna val av orkestrationer och övertoner samlat till en massa av underbar smet för din njutning.
För att gå ett steg djupare, musiken speglas även i artisternas personlighet. Alltså, för att skriva melankolisk musik krävs en krigsveteran slash nyskild. För att lyckas slå igenom som musiker överhuvudtaget krävs inte bara kunskap (läs Toto) utan även någon form av personlig erfarenhet av genren för att konstla förmågan att kanlisera sina känslor i en ordnad, samlad form av brus.
Musik, som det även kallas i folkmun. Ett underbart medium att dela med sig av känslor, budskap, propaganda och manifestationer.
But let's take it one step further. Jag har en favorit bland komiker som faktiskt delar många av mina åsikter. Död är han också, låt mig inför Bill Hicks i ert liv, då du antagligen inte hört talas om honom (din omedvetna jävla grönsak, dumpa svensk "humor" om den inte heter Grotesco). Ett av hans mer kända verk, även hans första är hans rant om musiker med åsikter utöver musiken. Och visst är det logiskt.
- Brandmän ska inte sitta i kassan på ICA.
- Banktjänstemän ska inte sopa gator.
- Poliser ska inte köra bussar.
- Lärare ska inte agera piloter.
Men likförbannat har vi artister som aktivt jobbar mot droger, utger sig för att bry sig om barnen i Afrika (specificera sig, Afrika är trots allt stort och snart en klyscha), som till exempel Jonas Brothers.
"We take a strong moral no to using drugs" - Jonas Brothers
Och vet ni vad Hicks kallade dem? Suckers of satans cock, satans privata kuksugare. Med god anledning också. Läs listan och gör kopplingen. Vi köper inte eran musik för att ni bryr er, vi köper den för att vi gillar den. Inte för att du skickar ditt överdrivet stora leverne till Afrika och påskyndar deras oundvikliga undergång genom inbördeskrig, utan för att du gjorde låten One. Jävla Bono.
Maken till perfekt vänsterpartist är nog svårt att hitta. Han hjälper fattiga, han utger sig för att bry sig, han sjunger om solidaritet och han är rik. Han har råd att hjälpa de med behovet av pengar. Men han går över gränsen, han profilerar sig som välgörare.
Seriöst, dra åt helvete, äckliga toffel. Du har redan allt, måste du visa alla att du bryr dig så? Har vi skickat brev till dig, stått utanför din dörr eller ringt dig och bett dig om att skrika att du bryr dig? En enda människa. Visa mig en människa som gör välmeningar utan att tjäna något på det, vare sig det är pengar eller självkänsla, så ska jag mottaga en förlust, utan några krav.
Och för er som inte förstod det dolda meddelandet ovan kommer följande, i enlighet med P3 Klartext - Ett enklare nyhetsprogram;
Du är en musiker. Du ska göra musik. Har du åsikter, skriv ner det i en text och gör en bra låt, eljest dra åt helvete. Vi varken vill eller behöver höra din åsikt, vi har betalat för att höra din musik, inte hur mycket pengar du skänker (läs slösar) på Barnen i Afrika™. Spela på.
Tack för mig. Bilden har inget med artikeln att göra, jag gillar bara svartvita bilder. Och nixierör.
