Numb

Har du funderat på att du kanske har dig själv att skylla?


Hm, ja. Har du ens övervägt möjligheten om att resten av världen går i en levande trans, där det värsta de vet är att ändra sitt tankemönster... inklusive dig själv. Har du funderat på om det kanske är du som har fel?


Jag skiter i "det undermedvetna". Till en viss grad. Självklart ligger det en del i att ens värderingar blir ens tankar, som blir till ord, till handlingar, till allt annat. Men vet du vad? Alla missförstår det. Du förändrar fan inte världen genom att gå runt och tänka att allt ska bli bra och att du ska vara astrevlig mot allt du möter utan minsta motpol. Nej, du förändrar inte ett jävla. Det enda som händer är att du har ännu en fejkad anledning att vara glad.

För klart att du ska vara det! Du har ju slickad din beskärda del anus idag, så varför ska inte du få må bra? För att man mår redan bra, utan att vara trevlig mot folk som inte förtjänar det, man vet redan att universum går mot ökad entropi (icke-ordning) och att allt eventuellt kommer gå åt helvete.

Eller, inte åt helvete. Vi lever alldeles för korta liv för att se världen gå åt helvete på riktigt. Om nordpolen smälter? Spelar ingen roll! Det är när vattnet expanderar pga att det är varmare än vanligt som du kanske ska fundera på att flytta. Men vad jag menar är att det spelar fan ingen roll vad du gör så länge du inte rör dig med resten av världen.

Ta krig som exempel (det är enkelt att förstå, tack läsare som ger mig feedback och blommor)


Om du inte rör på dig, dör du.
Om du inte ändrar taktik konstant, dör du.
Om du inte anpassar dig efter omständigheterna, dör du.
Om du inte vet vad du gör och/eller varför, dör du.

Allt det här universumflummet kommer obönhörligen motverka dig så hårt som möjligt tills du fattar att det inte går att göra något annat än att bli som flytande svärd i dimma.
Don't resist. Embrace it.

http://www.youtube.com/watch?v=YmAnzLxI-cA

Charlie Brown

"Dra åt helvete, råttor." - Saif al Islam, reagerar på nyheterna om sin fars död.

Hans kropp ligger i en frys. En djävla frys? Insvept i en filt med Mutassim bredvid. Otvättad. Folk står i kö för att glo på dem, med sina barn. Som en nöjesattraktion. Med barn... Jag tror att jag önskar dem alla en ond bråd död. Minst lika äckligt som när folk firade bin Ladens död.

Eget styre? Med invånare som vurmar om att han ska ställas inför rätta och sedan våldtar honom i röven med en påle? Skulle inte tro det. Befria Libyen från en diktator? Bahrain och Saudiarabien då?

Har ni tänkt på att varenda arabland i princip måste ledas av diktatorer för att återgång till stenåldern inte skall ske? Och vad hände med Irak? Tänkte väl det...

Det ligger en sjuk juxtaposition här. Att diktatorer och extremister demoniseras, men inte den västdemokratiska värdegrunden, som vid förnekelse innerbär direkt invasion. Uppdatera er definition av demokrati, för fan. Det är fint när man tänker på det. Ondskan själv blev vald på demokratiskt bevåg, tänk på det. Vi kommer få se en till äcklig styrd av islamist-skitstat. Kvinnor och deras framtid? Fuck that, uppenbarligen. Jag är så jävla trött på USAs bombstater.

42 år av terror? Var är 41 år av dokumentation då?

Märk väl om Egypten. Ser inte rebellerna lite mujahedeen med helskägg ut?

Har ni funderat på vad PSYOPS är?

En medellivslängd på 77 år.

Pipeline med vatten. I sig ingen bedrift, men vilka närliggande länder har det?

Hälsostandarder i Afrikas högsta division.

Reducerat till en bombstat.

Du ser inte hela libyska folket på TV.

Mina skattepengar har gått till en flygövning med Gripen.

Israel får bete sig hur som helst. Libyen har inte gjort ett skit. Varför får Israel ockupera Palestina och mörda runt medans vi står vid sidan och hejar på?
Jag orkar inte ens beskriva dumheten som flödar. Öppna ögonen, för fan.

Postumt fredspris för att han lyckades tygla avskummet i nästan ett halvt sekel. I'm out.

Repetera det in absurdum - två plus två kommer aldrig att bli fem.

Du vet vad jag pratar om! Do the Wall Street shuffle - var glad om du slipper sälja huset.

Building Steam With A Grain Of Salt (2)

Är det bara jag som tänker på saker som inte låter sig formuleras speciellt bra?

Bra. För varenda idé som skulle kunna sprängas ut här skulle antagligen ge en så mångfacetterad kavalkad av bilder och ordbajseri att gemene man inte hade kunnat greppa det. Med andra ord en värdelös författare, krönikör och så vidare. Varför?

Gemene man gillar att kunna referera till egna händelser och säga att tiden är ur led. Gemene man är jag. Tiden är ur led. Skolans tid är fan ur led. Skolan speglar samhället.

They call it a shift in power, or paradigm if you so will.

Att skolan ska vara kopplad till samhället hör jag ofta från mor min. Men med tanke på förra stycket, så har jag inget att referera till. Ingen auktoritet, inga normer, ingen lydnad och absolut ingen bärare av kunskap. Var är identitet, ansvar och och kritiskt sökande av information?

Allt man hör är snack om läroplaner, debatter om privat- kontra statsskolor, avtal, löner och lärarlegitimationer. Ett nytt jävla betygssystem? Varför? Var är debatten om arbetsro?

Vem fan bryr sig? Den riktiga debatten borde handla om det faktum att eleverna inte känner att skolan är meningsfull. Det hjälper då inte att en lärare pekar med pinnar om att skolan är meningsfull och viktig. Det kändes ärligt talat viktigare att glo på mobilen. Den stackars, sönderstirrade mobilen som får mer uppmärksamhet än löpsedelsfolket. Säger inte det något om hur tragisk ursäkten till dagens skola är? Inte fan är den viktig, men den känns viktigare än lektionen.

Lärare uppmanas ständigt till att göra lektionerna levande och engagerande, men lyckas plastbiten med det bättre så är det något allvarligt fel. Reaktionen? En undaflykt med tjafs om att det behövs mer ämneskunskap, trots att vi lever i en tid där man kan lära sig fouriertransformation och proteinsyntes med den återkommande plastbiten. Plastbiten är som hammaren och skäran i maktskiftet från kunskapsskolan till drönarskolan.

Är kunskapen då så viktig som lärarna säger? Med tanke på den kunskap som förmedlas säger jag jävelblankt nej. Vi är barn av vår tid. Kunskap finns överallt förutom i skolan. Något vi ofta redan besitter är dock social kompetens och entreprenörsanda, som legitimeras av att ungefär varenda person i min umgängeskrets prioriterar körkort och jobb framför skolan. Något som för 20 år sedan var omöjligt på grund av "kunskapsbrist"...

Lösningen sägs vara närvaro i betyget. Jaha, mer omotiverade elever i klassrummet för en värdelös klubb på ett papper som inte räknas i arbetslivet. Vad håller kvar eleverna? På sin höjd kompisar, kanske studiebidraget.

Det leder till brutal stress. Stress efter siffran som inte räknas och juxtapositionen mellan betygjagandet och framtiden med jobb, körkort och dylikt, som ska få plats i livet jämte skolgången. Hur fan ska lärarna lösa det här? Inte genom närvarobetyg och nya skalor utan genom att anpassa sig till den nya generationen. Curlingföräldrar som vill införa detta med allehanda mobilförbud och jag-vet-inte-vad, hur fa-an tror ni att era osnutna barn ska klara av eran så viktiga dröm om en bra skolgång när ni bekostar smartphones? Vill ni nå dem snabbt som fan, maila lektionsupplägg, funderar ni över huvud taget? Hjälper ni dem låta bli facebook alls?

Frågar ni om dagen har varit kul gör ni fel, frågar ni om de har lärt sig något gör ni rätt. Det fungerar inte som det gjorde då.

McDonalds kan ta sitt ansvar som megaföretag och fundera på om det är så bra att anställa ungdomar på kvällstid. Ni som söker välutbildade, varför? är det så jävla svårt att erbjuda praktik? Vad är ens välutbildad? Gedigen kunskap eller förmågan att repetera mantran ur en förlegad, judisk historiebok?

Jag mår skitbra. Jag klarade skolgången skitbra.

Skit.

Vad hör man? Brian Eno igen. Jag klagar inte, men vad hände med Parachutes och X&Y? Mer av det förbannade synthspåret och mindre gitarrakustik och texter. Å andra sidan, mycket mer själ och piano än Every Teardrop Is A Waterfall. Klagar jag? Absolut inte, jag är svag för hookar och episka synthlandskap, men jag saknar fortfarande det gamla. Synthpads och 808-klappar är jävligt billiga trick om man vill få någon att dansa, men är det deras mål, så fungerar det utmärkt.

Reklamjingel och TV-serietema? Javisst.

Mylo Xyloto

Svar-på-tal till en häftig människa; om det nu går att utbilda sig till författare och dylikt, varför kommer det aldrig ett helvete till Machiavelli eller Hemingway från era institutioner? Varför levererar Konstfack bara psycho-bitches?

För övrigt är jag inte död. Det har helt enkelt inte hänt så mycket som fått mig arg på det senaste.

Libyen? Alla mobbare blir nedslagna förr eller senare, för att sedan sluta sina liv som pundare.

Ekonomikrisen? Det fick jag lära mig lika snabbt som jag fick mina första riksdaler; betala tillbaka det du lånar. Men sitt ni och böna efter mer. Det går säkert asbra. Under tiden ni försökte rationalisera bort det faktum att ni är snåla köpte jag en ny stereo från Kina för en fjärdedel av priset på en motsvarande modell, och nej, den låter inte som din svärmor på tjack. Den spelar fint.

Do this, and you'll be carrying liquid swords in smoke clouds.

Häromdagen slog tanken mig att resultat man uppnår av en vanlig rakhyvel är sämst. Men, det är enkelt och smidigt. En produkt av dagens samhälle (skit i att det låter klyschigt, det är sant) vars tankesätt genomsyras av att det ska gå snabbt och vara enkelt. En vän till mig har kört på en variant av den gamla rakkniven som har utbytbara blad.

Men fuck that. Jag körde på det gamla istället. En skarp djävla rakkniv. Jag har inte ens fått den än och ser redan fram emot den som ett litet barn.

Jag har också velat bättre mig inom många områden. Men oftast slutar det med att resultatet inte kommer fort nog, och jag tappar intresset. Återigen, snabba resultat med minimalt engagemang. Och inte fan fungerar det. Dock fan jag en intressant liknelse mellan personlig utveckling och ett av de manligaste verktygen som finns; personlig utveckling är precis som en rakkniv.

Den är ett hantverk. Hittar du farfars rakkniv i en gammal låda på vinden är chansen stor att den ser ut exakt som den gjorde när den lämnade Solingens fabrik någon gång för hundra år sedan, och den är minst lika vass. Ett hantverk, helt enkelt. Hur får man då ihop den här liknelsen med personlig utveckling?

Ditt ego, till skillnad från en engångsrakhyvel, kan inte kastas bort och ersättas med ett nytt och skarpt blad eller en smooth operator-attityd. Det är bara en snabb lösning som producerar tämligen värdelösa resultat. En persons karaktär är exakt som en rakkniv. Den behöver tas hand om på rätt sätt.

Den måste slipas varje dag. Den måste hållas i rätt vinkel, och gör man inte det blir det ett smärtsamt resultat. Det kräver mycket mer engagemang än en rakhyvel, men resultatet är oändligt bättre. Precis som rakhyveln kan en välslipad personlighet gå i arv, eller bara ligga och damma som ett minne på vinden.

Det här ska absolut inte väcka några andra tankar hos dig mer än att du vet att man inte får något utan hårt arbete. Det är meningen. Men ibland glömmer man av det, och det är då man tar genvägar som förstör ens ego och, likt en rakhyvel, ger mediokra resultat.

Och visst låter det skittråkigt? Det är det också.

Det finns inga genvägar till en perfekt rakning eller ett skarpt ego. Pergite.

Bloggturken

...kan inte leva vidare på word of mouth för ja, då skulle han inte ha några läsare. Fint. Ett typexempel på varför man bör sympatikräkas på all skit han levererar....kan inte leva vidare på word of mouth för ja, då skulle han inte ha några läsare. Fint. Ett typexempel på varför man bör sympatikräkas på all skit han levererar.

Har du någonsin varit så trött att du inte orkar bry dig om det? Istället för att känna sig klassisk utmattad övergår det i en hungersliknande känsla; en längtan efter medvetslöshet.

Jag snittar fem timmar i veckan. Det är skönt, känns mest som att sömn är slöseri med tid. Jag har för mycket att göra.

Facebook

Tro fan att det skulle komma någon gång, blev lite förvånad själv över att jag inte skrivit om det. Så mycket skit och så lite tid... men visst. Någon gång ska det brottas ner och styckas.

Varför har jag det ens om jag nu är negativt inställd mot det?
Jag är tvungen. Folk glömmer helt enkelt bort hur man umgicks och kommunicerade på tiden före facebook. På sin höjd kan man smsa. Ska jag vara ärlig tycker jag att det är en samhällsfara som drillar ungdomar att det på något vänster skulle vara okej att umgås på nätet. och om fröken nämner pseudo efter läsning, ät en kaka och var glad!

Jag mår illa av tanken på att folk ursäktar sig med facebook. Inte kan jag ta bort den heller, för då har jag ungefär trehundra drönare efter mig som undrar om jag är arg på dem. Vad fan...?

Först och främst, säkerhetsaspekten. Den kommer alltid med på såna här listor och ska alltid kontras med "du väljer själv". Ja, på papperet kanske. Men när du har social kompetens och umgås med folk så kommer du bli taggad i en kaskad av skit som du omöjligt kan tagga bort dig ifrån. Places? Vad är det för skit? Hade någon varit minsta intresserad av att veta var du är hade de frågat dig. Jag lovar.

Det är en stor mängd hatkärlek som skapas av alla inlägg. Det finns inte ord för hur lite jag bryr mig om att du bakar din kladdkaka. Jag hoppas för din egen skull att du blir fråntagen rätten att bepryda din gravplats med en sten. Ingen bryr sig om vad du gör. Trots det älskar jag det! Det är underbart att se hur trista jävla dekadenta liv ni lever, förutsatt att ni faktiskt gör en kladdkaka.

Då är det synd om dig.

Föräldrar, chefer och andra auktoriteter tror numera också att det är okej att lägga till en på facebook. Nej, det är det verkligen inte! Gå härifrån, djävla stalker! Du vill inte veta vad jag gör, för jag vill ha kvar mitt jobb och mitt arvegods!

Grupper i överflöd. Mentaliteten "är du inte med oss, så är du emot oss" verkar vara en oskriven regel här. Tro fan att jag är för jämnställdhet, ditt lilla mähä! Varför går du med i en feministgrupp när du säger att du är för jämnlikhet?

Folk som blir arga för att man inte svarar på kommentarer. Nähe? Gjorde jag inte det? Förlåt så mycket, jag ska aldrig mer gå ut och vara social. Förlåt för att jag inte gav dig bekräftelse på internet.

Vänförslag. Vänförslag...? Tack för tipset, men jag tror att jag är kapabel till att välja mina egna vänner. Och folk som lägger till en som man inte har en blekaste om vem de är, som gud förbjude, kan säga hej när man syns? Nej! Varför säga hej när man har varandra på facebook? Det är NYA tider nu, anpassa dig eller dö!
Ge fan i mig om du inte ens kan heja på mig. Och nej, vi känner inte varandra för att vi gick i samma klass. Påfund...

Till sist... hela världen vill veta att du har en tuff period med din partner. Sätt relationsstatus till "det är komplicerat" för fan. Det visar bara att du är en slampa som vill testa lite nya kroppsvätskor. Gör det, så säger jag åt dig varför folk tycker du är dryg efteråt. Det är dessutom skitroligt när penislösa ursäkter till män kommer och kommenterar "finns, prata?"

Men jag älskar draman som uppstår!

Puffa borde för övrigt kallas för "jag vill knulla musten ur dig, men vågar inte prata med dig på riktigt..."

Finns det något bättre än bra jävla musik?

Jag tror faktiskt inte det. Musik är en konstform och som med alla områden finns det guldkorn och salthögar. Ingen käkar salt. Skickar jag min spellista till någon säger de antingen att det är jävla gubbrock och drar eftersom början råkade fyllas med Rolling Stones. Men om de faktisk lyssnar på det brukar det låta "varför sa du inget om det här?

(I sällsynta fall gillar de inte sånt. De människorna räknas inte)

Så, varför inte rada upp en fin lista med vad som kännetecknar bra musik? Tio asviktiga punkter om du inte vill spela modern proggresiv jazzpunk. (Musikskämt! Progressiv: Bryt genrens gränser. Jazz: improvisera och skit i ackord och punk: skit i allt.)

Först ut, är stycket välutfört? Är bandet gjort av riktig svarta musiker som lirat jazz hela livet eller några avdankade konstfack-idioter som spelar in på mobilen "för konstens skull" ? Oavsett musikstil, som jag contrary to popular belief faktiskt inte bryr mig nämnvärt om då jag dreglar till Meshuggah och The Who oavsett, så ska stycket vara fritt från brus, missade noter och skit som inte tillför något till kompositionen.

För det andra, utnyttjas alla möjliga element såsom komposition, takt, harmoni och tonalitet? För att bli bra måste absolut inte alla element utnyttjas och exploateras av USA för oljeintressen, men det är en förutsättning att man inte baserar låtens braighet på att ha världsbäst taktkänsla för att sedan totalt skita i tonalitet och dylikt. Gör inte som simonkäll, skit inte i allt och kalla dig tranceproducer.

Tredje punkten är riktad till dig som lyssnar på texten mer än musiken. Vad är det för fel på dig? Dansa och ös. Attraherar texten mer så är det poesi, inte musik.

Fjärde, är verket en stor komplicerad struktur som klarar av att hålla uppe allt med hjälp av elementen? En bra melodi sänks enormt av en dålig rytmsektion. Bra skit får elementen att bli något större än summan av det hela.

Femte, väcker det känslor på flera nivåer, spirituellt, emotionellt, kanske rent själsligt? Dras man till verket på flera nivåer är det riktigt bra.

Sjätte, och kanske enklaste punkten, får den dig att börja dansa? Om jag skulle vara musiker själv skulle jag aldrig släppa något som inte gick att dansa loss till. Det måste vara den mest fundamentala punkten för att något överhuvudtaget ska få klassas som musik och inte oljud.

Sjunde, blandas igenkännbarhet med ny mark? För att göra det enklare för dig som läsare, all musik är förutsägbar på något sätt. I förhållande till verkets längd måste även dessa igenkännbara element falla på rätt plats vid rätt tidpunkt för att inte verka allt för jazzigt och hemskt.

Åttonde punkten som antagligen skiljer okej från helgrym är om stycket håller tidens test. Går det överhuvudtaget att lyssna på ett år efter utan att det blir dåligt? Och om det gör det, väcker det nya känslor eller får du en känsla av dêja vu?

Sista punkten, får du en allmän känsla av lycka och allmän fulländning när du lyssnar på det? Precis som "du blir vad du äter", lyssnar du på skit (enligt dina egna öron) så blir du antagligen inte så jävla skön.

Det blev bara nio punkter, men det skiter jag i.

Nunquam Dormio

Folk undrar faktiskt varför jag har uppehåll, det är trevligt av er att ni faktiskt frågar det i person.

Nunquam Dormio, och det är jävligt jobbigt att aldrig sova. I genomsnitt får jag tre dagars sömn, dvs att jag går och lägger mig tre dagar i veckan. Det har jag gjort sedan förra nyårn. Jag har alltså varit vid medvetande längre än dig. Skolan har jag lagt ner för tillfället tack vare det och att jag verkligen inte kan göra något jag inte kan tillämpa i praktiken. Visst kan jag tänka att jag räknar på trefasström eller blir lasertekniker i framtiden, men hey - nej tack, inte för tillfället.

Vet ni vad som är helt jävla underbart?
Arbetsplatser med soffor.

Ja. Soffor. Helst stora tingestar eftersom jag är över 180 centimeter och inte gillar att bryta nacken på fritiden. Tingestarna är underbara just för att de tillåter en svunnen syssla som bara pensionärer och Blondie får ägna sig åt - nämligen en hederlig tupplur.

Ska man ens behöva argumentera för det här? Sova är skönt. Alla gillar att sova, förutom tjuvar och modebloggare. Tack vare skolans schema som är fyllt med hål kan man till och med planera in det i sin rutin, men det har man tydligen inte tid med, för den tiden ska spenderas med att sörpla överprisat skolkaffe bryggt på asbest och bromerat flammskyddsmedel. (Ärligt talat, det är det sämsta kaffet jag har smakat. Vad brygger ni ens det på?)
Istället för att bli respekterad för att man sover så kommer folk och ritar Hitlermustascher på en samt kallar mig för uteliggare.
Jag ligger ju på soffjäveln!

Katter kan inte ha fel. Kolla på hur bekväma de är. Faktum är att djurriket knappast kan ha fel heller - sova är bra för dig. Människan är ett av få djur som sover i ett kick, inte utspritt över dygnet. Idiotiskt. Kolla på hur sjukt trött och utbränd du blir. En katt blir inte utbränd. Inte ens ett jobb som du gillar kommer att programmera om dig till att inte bli trött mitt på dagen. För er som gillar listor, här har ni några fördelar:

• Minnet blir i allmänhet bättre. Dagens händelser flyttas över till neocortex, vilket är nice om du inte vill se allmänt tappad ut när du ska skriva tenta eller jobba med lustig statistik i Excel.
• Du blir inte utbränd! Självförklarande. Vem fan vill bli utbränd? Folk drar sig för att sova eftersom de säger att de har mycket att göra. My ass att du har mycket att göra. Keith Richards har mycket att göra, inte du. Men istället för att däcka på soffan/skrivbordet/whatever i en halvtimme stressar vi fram halvtaskiga resultat i några timmar. 1½ timmes sömn förbättrar faktiskt dina resultat. Keef må se utbränd ut, men sova gör han antagligen, eftersom han fortfarande lever, på något vänster...
• Förbättrad kreativitet. Han kan kasta ur sig episka bluestolvor också. Kom inte och säg att det beror på att han knarkar. Han sover faktiskt också!
• Bättre hälsa. En trött och sömnlös snubbe har ökade mängder kortisol i blodet, vilket är bra om du är stressad, jagad av vålnader och dylikt, men inte om du är stressad på låtsas. Då blir du fet istället. Sover du lagas kroppen av sig själv (jäklar vad smidigt att slippa skruva i sig, va?) och ett stort välbefinnande infinner sig.
• Du blir glad! Är du stressad & sömnlös släpper kroppen lös serotonin i för stora mängder och blockerar produktionen av mer. Efterfrågan blir större än tillgången och allt blir fel. Ekonomisk kollaps i kroppen. Sura bananer.
• Du slipper köpa skolans punkiga sunk-kaffe... eller dylikt avskräde från modebloggarnas harem, kaffefik.
• Sluta läs, för fan. Gå och ta en tupplur!

90 minuter dödar allt surr i skallen, håller dig vaken en hel natt (varför du nu inte sover då istället, pojkvasker), ökar kreativiteten till otroligt jazziga höjder och dalar och före ett prov sorterar det in det som du pluggade nyss, eftersom du inte pluggade igår på grund av dålig sömn.

Fattar du poängen?
Gå och lägg dig. Du kommer älska mig. Skicka gärna rosor om du är tjej!

Egypten, folkilskna invånare och oroligheter. Jag älskar drama - speciellt när det är före ett stort maktskifte, inte kommer staterna klara av det här. Först Wikileaks och nu detta. Och turister i det hela? Får väl hålla tummorna för att vi ska slippa en ny Luxormassaker. Samtidigt är jag jävligt orolig över att Egypten kommer att bli en islamistisk stat med sharia-lagar om Mubarak blir avsatt. Politik och religion? Nej tack.

Vad kan hända?

• Mubarak sitter kvar - pest
• Islamisk stat -kolera
• De börjar skjuta på västerlänningar a lá Luxor - krig

Trevligt drama, och ett vackert israeliskt vingklipp.