Quantcast

lördag 3 november 2012


Nåja. Så dåligt var ju inte nya Blogger.

MEN ISTÄLLET FÖR ATT KODA RÄTT - "Använd en webbläsare som stöds"

tisdag 24 april 2012

Blazing Red

Skojade bara, jag hade visst något att blogga om. Lathet faktiskt. Drabbades själv, visst finns det alltid något att skriva om. Eller så ställer jag för höga krav på vad jag anser vara värt att skriva om.

Bilden är på Ärkebiskop Absalon, som var dansk, och inte lat någon jävla stans. Här håller han på att sparka avguda-röv. Eller något.


För att börja; jag ser lathet överallt. Av någon anledning är det standard att man ska göra så lite som möjligt, med maximal vinst. Kort och gott.
Det kallas homeostas, av grek. homoios (liknande) och stasis (stopp, stillastående), är ett stabilt och konstant tillstånd gentemot omgivningen i ett biologiskt system.


Väldigt praktiskt och nyttigt i en människokropp på stenåldern, för att bevara människokroppen i sitt naturliga tillstånd (dvs, levande); mindre bra för folk och fä idag. Varför?


Föreställ dig en urmänniska. Han har ingen aning om vad som kommer att ske när han gör något, för han har inte hunnit utveckla the mighty brain än. Han är upptagen med att äta, knulla och slåss. Kort och gott, han gör vad han ska, han äter för att inte svälta, han knullar för att sprida vidare sitt arvsanlag och han slåss för att överleva, skaffa mat och för att det är något män gör.



Ponera följande exempel:

  • Han vill ligga
  • Han är hungrig
  • Han hoppar i en kall sjö
  • Han simmar inte upp
Han lever, med andra ord. Homeostasen gör det den ska göra, han vill ligga. Detta prioriteras dock inte lika högt som driften att överleva själv (för en död man kan inte knulla), så han bestämmer sig för att hoppa i en sjö och leta efter fisk. Homeostasen har nämligen koll på hans blodsocker, som har sjunkit, och gör honom hungrig.

Han hoppar i. Efter en stund är koldioxidhalten i hans blod högre än vad den ska vara. (OBS, det är inte syrebrist som orsakar lufthunger, utan koldioxidhalten. The more you know!)
Detta leder till att han simmar upp igen, istället för att dö i sjön.
Som bekant brukar det ofta vara kallt efter man stiger upp från ett bad. Normal temperatur för män är runt 36.3 - 37.1 c, så självklart fryser han, eftersom vattnet inte är kroppsvarmt. Det märker han snabbt, eftersom han börjar huttra, tack vare homeostasfunktionen i kroppen. Tack vare de snabba rörelserna i musklerna blir han snart varm igen.

Här har vi ett skolexempel på när homeostas är en bra sak.

Men varför är det dåligt 2012?


Get this: du är en praktnolla om du lyckas dö av dessa anledningar. Det ska inte vara möjligt att göra det i dagens samhälle.


Anledningen till att det är dåligt är det faktum att homeostas kommer göra allt för att bibehålla status quo; nuläget måste bevaras. Om detta inte sker, så kommer vi att stöta på mothugg utan dess like, av den enkla anledningen till att kroppen tror att vi håller på att dö. Helt seriöst. Den tror det. Hjärnan har en nästan övernaturlig förmåga att rationalisera ihop varför vi ska fortsätta med ett beteende, oavsett om det är det bästa alternativet eller inte. Personer som gör detta har inga problem med att ta sig igenom ett lögntest, om ett sådant skulle existera.

Det yttrar sig så illa att de helt enkelt rättfärdigar skitbeteendet. Så fungerar hjärnan - minsta möjliga insats för att överleva och allt är okej. Aldrig mer. Aldrig mindre. Helt lagom.  Det kommer heller aldrig att sluta, utan mer halvsanningar och lögner för att förstärka illusionen av att allt är okej kommer att bres på. För att inte tala om reaktionen de ger om du skulle påpeka detta. De förstår det inte, för det är inte ens verkligt för dem. De är oförmögna att handla.

Känslor i alla dess former är nämligen beroendeframkallande. Det enda som botar detta är en brutal jävla chock, så kastar ur dem ur deras lilla felaktiga världsbild. Hårt jävla arbete med vad som faktiskt funkar slänger tillbaka dem.

När du börjar springa för första gången är det askul. Speciellt köpandet av skor och dylikt. Men man kommer att stöta på en platå där man antingen inte märker förbättringar, alternativt att det helt enkelt tar stopp. Inte en jävla meter till. Jag kommer att dö... tror kroppen, när du i själva verket är 20 minuter ifrån närmaste akut, som kan hantera dig om du så skulle fått båda benen avskurna. Det finns verkligen inget reelt hot.

Det yttrar sig överallt. Men vill du lägga märke till det, så är det enklast när du ser någon, eller dig själv, när denne precis skaffat sig en ny hobby, eller ska springa bort bilringarna. Jag ger dem två månader. Fortsätter de efter det, så är de antagligen inte lata. Hoppar de av efter att ha lärt sig 3 ackord på en gitarr och ändå inte lyckats sätta Voodoo Child (Obviously, då det knappt finns ackord i den), så är de antagligen hälsosamma.

Med stenåldersmått hälsosamma. Med mina mått saknar de helt enkelt viljan. De kommer att nöja sig med det mediokra. Varför? Det finns ingen anledning! Det går inte ens att rationalisera ihop en anledning för mig. Jag ser det inte ens som en verklighet. Varför nöja sig med en halvdan insats när man kan ge sig på det helhjärtat, utan mål, utan istället se det som en resa, ergo the means justifies the ends, resan är mer lärorik än målet. För ärligt talat, det finns inget slut på något man lär sig. Du når inte ett slut, du når bara en ny platå.

Givetvis är det här helt overkligt för personer som inte fattar det. (uppenbarligen)
De vet nämligen inte om varför homeostas är dåligt.


Allt detta på grund av att vi har det lite för bra. Jag säger inte att vi ska gå tillbaka till medeltiden, jag säger att ni måste sätta press på er själva.



Finns det någon lösning till det här då, illegaldanish?

Självklart. Lika självklart som att det alltid finns minst två alternativ vid ett val. Det ena är att ge upp, som den viljelöse kretin du är om du väljer det, eller att helt enkelt fortsätta, med vetskapen om att det inte finns ett slut, utan enbart nya platåer att upptäcka.


Valet är ditt. Tror du att Hendrix hade nöjt sig med Electric Ladyland? Hur fan hade det sett ut? Som en hög med skit. 


Det är jävligt svårt för mig att inte slutföra något jag bestämt mig att ge mig fan på, oavsett hur situationen ser ut. Ta musik. Jag gick på trumlektioner mellan 2a och 6e klass. Ett par jävligt viktiga fyra år av att mest sitta och jamma, men framför allt att lära sig beatboxa. Och inte bara tråkiga jävla 4/4-mönster som får din lokala langare att inte se dig som hopplös, utan skumma metoder, annorlunda sätt att ge sig på metoden. Att accentera med tänderna, olika vinklar på detta, trills och fills i alla former och noter, hur blöt munnen bör och inte bör vara, samt en melodi i bakgrunden, som av någon anledning anses vara svårt.
Det är inte svårt. Det är svårt bara för att du har lärt dig på fel sätt.

Varför spenderade vi fyra år med att jamma och ploppa med munnen, istället rent skolande?
För att det är sjukt användbart när du inte har noter. Dels för att du slipper noterna, då du känner vad som ska hända, bara efter att ha gått igenom låten en gång, och dels för att du kommer kunna spela varenda låt efter en beatboxdissekering av låten. Jag sitter fortfarande och gör det här omedvetet varje gång jag lyssnar på något.

Eventuell fortsättning på detta kommer säkert.

Musikande:

Waylon Jennings, Willie Nelson, Johnny Cash, Kris Kristofferson – American Remains
Allmänt mäktigt med alla ikoner samlade i ett gemensamt projekt. Allmän suspens i sitt esse! Den som berättar hur man får fram gitarrljudet är jag evigt tacksam till.


Leningrad – Svoboda

Rysk punk. Tanken på ett punkband från en sovjetstat låter väldigt hårt. Jag har knappt en aning om vad de sjunger, men har hört att det handlar om bröd. Alltså måste det vara bra.

Huey Lewis & The News – Hip To Be Square
Ultimate Power Song of all time? Antagligen. När ett radioband för en gångs skull släpper något mäktigt, och det faktiskt fungerar - då blir det så här.

Art Of Noise – (Three Fingers Of) Love
Hört på youtube; Om UFOn invaderar jorden, så räcker det att spela den här för att de ska komma i fred.




onsdag 18 april 2012

Kapitel 12

En soldats lojalitet får inte vara baserad på dennes lön. Det måste finnas en större anledning till att slåss för något. En betald lojalitet håller bara till lönespecifikationen. Detta har sagts innan och tål att tänkas på av Försvarsmakten.

Jag är inte död, jag har bara inget att skriva om.

måndag 20 februari 2012

“The most important kind of freedom is to be what you really are. You trade in your reality for a role. You trade in your sense for an act. You give up your ability to feel, and in exchange, put on a mask. There can't be any large-scale revolution until there's a personal revolution, on and individual level. It's got to happen inside first. You can take away a man's political freedom and you won't hurt him- unless you take away his freedom to feel. That can destroy him. That kind of freedom can't be granted. Nobody can win it for you.” – Jim Morrison

onsdag 18 januari 2012

Slipping Away

Well, oh my vad clever att döpa något efter dess kvalitet. SOPA.
Ska man säga det enkelt så att du förstår? Antagligen bryr du dig inte ens eftersom skitbook inte bryr sig nämnvärt om förslaget. Eller ja, alla kan ju säga att de är emot rasism och sätta en knapp på jackan, men inte fan bryr de sig om kurder och Balkan.

En fin text (som jag för övrigt inte ens sett, eftersom jag inte prenumerar på Zuckenbergs inlägg) men bryr folk sig? Bevisligen inte. Men innan vi börjar, kort och gott...

SOPA och PIPA är två lagförslag som Senaten och United States House of Representatives (vägrar slå upp det på annat än wiki) i US and A vill få igenom. Stop Online Piracy Act och protect IP Act, där IP står för intellektuell egendom. Säkert en god tanke, men sättet det kommer slå är så jävla dumt att jag hade skjutit proponenter för lagförslaget i en kommande revolution.

"To promote prosperity, creativity, entrepreneurship, and innovation by combating the theft of U.S. property, and for other purposes." —H.R. 3261


"Preventing Real Online Threats to Economic Creativity and Theft of Intellectual Property Act of 2011"


Varför suger den röv?

För att det i praktiken skulle innebära att minsta länk du skickar kommer behöva kollas upp så att den inte hänvisar till något som är skyddad av copyright. Eller, du får inte köra bil för att du kanske krockar ihjäl någon. Vägar skulle behöva bevakas minutiöst för att ingen råkar skada någon. Antagligen som Judge Death, "only the living commit crimes; therefore, living is a crime". Internetanvändande kommer bli ett brott, för vem fan orkar kolla allt det där? Imagine the bills. De är lika stora i båda exemplen.

Behöver jag ens dra några exempel för att du ska fatta? Behöver jag det borde det stå Dumbfuckistan i ditt pass. Är det något annat än ett desperat jävla försök till att sälja totalt värdelösa varor?
Såhär är det. Är ett spel bra betalar man för det. Period. Battlefield 3 leverar sjukt bra onlinespel (för det mesta) och är således värt att betala för. Lady Gaga är inte värt att betala för. Så vad gör man?

Man försöker desperat tvinga folk till att betala för skit. Nej, tyvärr är den enda lösningen att börja leverera. Försök inte ens att vrida på det. Laddar folk ner din "intellektuella egendom" vilket för övrigt är en idiotiskt luddig term, betyder det ofta att du suger röv på det du gör. Folk skiter i ditt företags överlevnad. Du finns inte ens. Du är värdelös.

Vill du göra skillnad, Mark? Stäng ner Facebook. Helt. Ingen jävla text som kan undvikas genom javascript, bara stäng ner det i en dag och säg att så här kommer det bli om ni inte reagerar mer än vad ni gör nu. Är jag orolig över att folk inte bryr sig mer än att gilla din status?

Gör det bara. Blod hade flutit om Facebook gjort samma sak som Wikipedia.
Och det gör mig jävligt orolig. Börja bry er.

The Rolling Stones – Slipping Away