Nej, vi ska inte köra på det spåret idag. Jag lägger den hatten åt sidan, sätter mig ner, böjer ner mitt huvud och tar en tyst minut. A minute of silence for the king of pop; a woe through the universe; another one bites the dust.
Var det förväntat? Vem vet, med tanke på att hans kropp knappast orkar med honom längre borde det ju vara det. Varva det med att han lyckats levera material som fick in honom i Rock n' Roll Hall of Fame två gånger, 13 grammisar som gav honom 13 (!) stycken singlar direkt som nummer ett, mer än någon annan samt försäljningssiffror över 750 miljoner så kan man nog tycka att han förtjänade lite vila.
Varför var han så fantastisk? Mycket tack vare att han bröt trenden "black guy cant sing", revolutionerade sättet musikvideor gjordes och presenterades på samt skapade ett sound så unikt att det inte har sett paraleller än idag.
Grattis Michael, till epitomet av lyckat liv för en musiker. Earth to earth, ashes to ashes, dust to dust; in sure and certain hope of the Resurrection into eternal life.
Augusti 29, 1958 – Juni 25, 2009
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar