To become Comfortably Numb - En tankegång om självkänsla

UTKAST, i vilket fall är jag inte nöjd med denna.

Som ni säkert förstår, om ni nu ens lyssnar på bra musik det vill säga; självkänsla, ego och uppbyggnad av dessa är vad det här kommer att handla om.

Att vara comfortably numb är det underbaraste som finns, det är enligt mig något som alla måste få uppleva någon gång. Kort sagt kan man säga att det är känslan av att allt är perfekt, det är chill, jag har inga problem och kan kolla på alla andra som har det och känna; vad fan håller du på med? Följ med!

Hello, is there anybody in there? Det ligger mycket i det. Det är just därför det heter självkänsla, det är därför man måste utgå ifrån sig själv. Låt oss ponera att du mår helt fantastiskt dåligt. Det kan vara vad som helst som stör din tillvaro, men allt duger. Det är ju trots allt ditt ego; helt unikt, ingen kan rubba på det, och ingen ska göra det heller.
Det är just det som är bra. Tänk på det lite, hur mycket skit du än må ha varit med om är det ändå det som gör dig till vem du är.

Jag har själv varit med om det. Utan medvetande kommer man ingenstans, för det är allmänt känt att grunden till all problemlösning är att erkänna att man faktiskt har ett problem. Eller att man har varit med om cancer, krockar och allmänt helvete.
Det går igen. Det är som chi; det går runt oss, igenom oss och över oss. Det är överallt. Erfarenhet är alltid positivt. Det låter oss sitta ner, tänka igenom och kontemplera över hur vi ska lösa problemet, i detta fallet självkänslan med slutmålet som jag har uppnått, att vara comfortably numb. 
Då ska vi börja...

För att finna klart vatten, måste man gräva en djup brunn. Vatten står nämligen inte stilla.
Så. Hur gör jag? Jag kör på danskarnas metod, hygge. Hygge är en sorts chi, en strävan efter att få tillvaron njutbar. En stund utomhus är absolut inte hygge utan snus, musik eller vänner, oavsett hur fint vädret är. Eller är det? Just det, självkänsla, det är upp till dig. 
Gör vad fan du vill med ditt liv, är mitt tips, men gör det med någorlunda hjärna i behåll. Vem säger att färga ditt hår svart för att få umgås med rockers är en väg till bättre självkänsla? Du spökar ut dig. Och det märks. Tro mig, är det något jag är bra på är det att se falska människor. Av erfarenhet, samt till en nackdel ibland är jag sjukt dömande innan du har visat något annat. Eller vad då av erfarenhet? Är det inte självklart att vi är dömande? Dumma dagisfröknar som säger annat, det är vad du är om du tror att alla är fördomslösa.

Nästa axiom, allting är njutningsbart i någon form. Jävlar vad god macka, grym grafik eller bra handling. Försök bara. Det finns där ute och väntar på att kanaliseras till ren jävla lycka, och jag tappar den på ekfat åt dig. Var glad!