Quantcast

fredag 23 januari 2009


Bilden hör till sista stycket, män är visst starka i grupp. Proven since '1914 and counting!

Saker som har potentialen att bli något stort men ändå missar sista bussen; en Heath Ledger som dör, döda artilleripjäser som landar men inte exploderar, en cell som delar sig fel och blir kræft, dansk cancer.

Jag pratar om texten som florerar på bilddagboken, den om att killar är praktfittor som lever för att såra era små hjärtan. Jaja, mycket ska man höra innan pi är lika med 3.15...

För att börja: att läsa att hora, slampa och fitta ska utforma och skapa kvinnor för dagens samhälle, det låter inte bra. Inte heller låter det rimligt. Vart fan gör det så? Vad hände med hederlig uppfostran; om det nu är så här, hur ska vi män veta att vi ska utforma kvinnor på det sättet? Logisk fallicitet verkar saknas helt.
"Antingen gör dom oss starkare eller så trycker de ner oss totalt, men det finns en sak som är samma för alla flickor, vi tar åt oss.
Som in i helvete tar vi åt oss"

Ni får ju bestämma er. Ni blir fan inte ens nöjda när man säger "fin kropp", inte ens när ni har klagat på den tidigare, nejdå, då är ni ännu tjockare eller skevare?
Om skämt och ironi hade tagits så där seriöst hade inte din farfar levt. Vi hade knullat oss själva i röven innan vi ens hade uppfunnit hjulet, för vi hade bråkat över om pi var 3.14 eller 3.141592654...
Det som inte dödar dig gör dig starkare. Så ska det vara. Ensam är stark, du har bara inte upptäckt det än.
Hade jag tagit åt mig hälften av vad som sagts om mig hade jag hängt i en bjälke. (Och jag har inte hängt mig, så jag tar inte åt mig, tröga jävla backstugesittare)

"Vi ältar det, vi pratar om det, vi tänker på det och vi skadar oss själva med det.
Vi tar åt oss så mycket att inombords är vi som tomatsoppa, helt mjuka och krossade. 
Det är såhär som vi blir utseendefixerade."

Det är just det som är felet med vissa tjejer. Ni bryr er för mycket om småsaker. Det finns en funktion i hjärnan som gör att vi bara kommer ihåg saker mycket vagt. När vi sover sorteras den här informationen, och blir användbar.
Hade vi kommit ihåg allt, eller oj, det kallas autism.
Pratar man, som nämns i den första meningen, får man skylla sig själv. Det är trots allt du som väljer att ta åt dig! Men +1 för en ganska okej "liknelse" vid tomatsoppa...



"Plötsligt handlar allt om kläder, smink och hur man snabbast ska gå ner i vikt och ta världen med storm.
Vi slåss som barn i sandlådorna om vem som ska få den snyggaste killen.
Vet ni vad som gör oss tjejer såhär fucked up i huvudet?
Jo det är alla killar.
Det är egentligen dom som är utseendefixerade."


Hey, hey... HEY. Jag känner igen det här! Det var någon gång i 3an som jag började bry mig om det här också! Jag minns att jag lyssnade på Limp Bizkit, medans de fortfarande var okej. Fred Durst hade för fan föregångaren till 59fifty, alltså basebollkepsen. Eller föregångaren, han hade den före alla andra.

"Jag ska fan ha en!"

Och så blev det också. Från att ha varit en liten palt gick jag till att vara den förste 9-åringen i klassen att ha keps. 
Inte fan var det killar eller tjejer som fick mig att göra det? Det var ju mina idoler! Inte nog med det, jag slapp kamma håret som en galning. Fast sen kom vaxet... fan ta alla för det, skiten är inte billig. För att inte nämna kläder...

Det som inte funnits föret blev verklighet. Oscar hade börjat bry sig! Han hade dock inte blivit tillsagd av killar att han skulle bli snygg, han hade blivit en osäker liten kepspojke, på väg att bli tonåring.

Det är inte vårat fel att eran personlighet strälar ut i en tävlan om vem som har de dyraste kläderna och det snyggaste pannbandet. Det är, för att göra en cliché, medias fel.
Försök knulla dom i röven istället!

(Här börjar spotify spela Wishful Thinking. Jag blir helt otroligt glad av någon anledning, och för er som gillar åttiotalet, alltså ingen... ni kan börja lyssna)

"Är man en kille blir man kallad för player om man strular och har sex med många brudar. Är det där i mot vi som strular och knullar runt så blir vi kallade för horor."


Ett, särskrivning på ett rent ord, grattis. Jag vill reda ut det här en gång för alla, jag tar det simpelt...

Killar har en sexdrift, det har inte tjejer. Inte i närheten av killars, vi kan få stånd av att tänka "Fan, jag åker buss! Hmm... stånd på bussen...", det ni! Alltså är doppa en konstig, men viktig prio enligt kroppen.

Men den driften har inte tjejer. Ni behöver nämligen inte den. För om ni säger nej, finns det killar upphöjt till tio att välja istället. Ni kan få knulla genom att knäppa med fingrarna, och jag skojar inte! Kan ni tänka er att Mona Sahlin har barn?

Därför är det en bedrift att fälla en tjej. Man är inte en i mängden, man har pökat. Man gör vad en man ska.
Utrett och klart. För att återgå...

"Killar kommer alltid vara finare än oss, stå där och snegla ner från vinnarpallen. 
Där nedanför står en tjej och gråter.
Plötsligt börjar man ta dessa fåniga, dumma killar på orden.

Jag kanske är ful?
Jag kanske är tjock?
Jag måste banta för då kommer alla börja gilla mig mer.
Då kommer någon se mig.
Så går det några månader."



Man undrar ju hur författaren tänker. Säger att killer är jävla as, för att sedan säga att de alltid kommer vara finare än oss.
Du kanske är ful eller tjock? Det kanske hjälper att banta för att ytliga människor ska börja se dig. Vad hände med personligheten? Saknades kanske den från början? Hade den funnits där hade den stöttat  flickan i kampen att inte bry sig om de där kommentarerna. Men så vart inte fallet, och nu får hon lära sig en lektion. Även om det låter hårt, så är det. 
"Livet är en hård lärare, för hon ger bara lektioner efter proven..."
Så går det några månader och ett betyg i hur du bemötte det ges...


"Nu är det ingen söt tjej som står där, det är en vilsen pinne.
Någon som har byggt sig ett eget helvete.
Djävulen är väl en kille?
Vissa börjar skära sig.
Djupa arga sår som man inte kan tvätta bort.
Dom är där för alltid.
Man lär sig hata dem.
Man vill skrika men ingen orkar lyssna."

Men där ja. Någon har inte lyssnat på läraren! Någon har fastnat i precis vad politiker önskar sig, en kretin utan egen vilja som lyssnar och lyder alla utan att blinka.

Men... Har ni någonsin sett djävulen med en penis?

Tänkte väl det. Vem är det som inte lyssnar och är ett ytligt as som utnyttjar motparten? Åter igen, det som inte dödar stärker. Livet är den bästa läraren du någonsin kommer ha, för du kommer bara ha en. Hatar man sina lektioner skolkar man, och skolkar man kommer man förr eller senare att få ta igen det.



"Killar i grupp är fega.
Ensam kille är svag.
Varför är det så?
Blir en kille dissad av en tjej, då är hon genast skit.
Han kan aldrig inse att det är kanske han själv som är skiten.
Killar förstår inte hur mycket dom kan förstöra.
Av minsta lilla så trampar de ner oss till myror.
Från tiger till myra
"alltså du ser tjock ut på den bilden, skoja bara"
Där fick han nyss en tjej att börja tänka på att banta kanske skulle vara nåt."



Killar i grupp är grabbar. Något ni aldrig kommer uppleva. Att springa runt på stan och leka utvecklingsstörd, att häva öl snabbast, eller något annat helt urbota dumt. Det är meningen också! Vi ska vara dumma i huvudet, i varje fall i en ledig grupp.

Ensam kille är taktisk. Taktisk kille hugger bara tillbaka när han blir huggen på, så ni kanske ska testa att göra samma sak själva. Nämligen käften.

Förresten, från tiger till myra? Tja ologisk...







Summa summarum: Tjejer behöver allt självförtroende, bevisligen. Hur många killar är emo? Hur många killar bantar? Är åttiotalet bättre än nutiden?

Tänk själv. Bara du kan ändra på saker och ting.

måndag 19 januari 2009

Barockt ordbajseri


Konversationens bekvämligheter, en stol. Skönehetens rådgivare, en spegel. Guds mästervärk, internet, skulle man kunna säga. En oändligt sinande källa av barockt ordbajseri, eller en massa jävla dravel på svenska.

Vad snackar jag om? Möjligheten för gemene man och kvinna att publicera all möjlig och omöjlig text, granskad som ogranskad, trist som intressant. Och visst är det inte enbart positivt...

Modebloggar. Smaka på ordet. Det är en rätt stekt i misslyckande. Bara för att du kan skriva behöver du inte göra det. Alla kan inte bli brandmän, de har inte kroppen och psyket.
Alla kan, och tur är det, diktera mode. Det krävs faktiskt en deciliter stil, sans och vett. Något som Richard Blackwell hade. Även om han nyligen gick vidare (18 oktober 2008) kommer han leva kvar, långt. Han hade allt av det jag skrev innan. Men visst, läser ni på en bråkdel av vad han gjorde har ni vunnit något, och ni kanske kan bli sedda som något annat än en förvirrad unge som försöker kunna något men bara misslyckas, och skriver dagbok istället.

Det är lite som MTV, skitband som aldrig borde få synas får sina oförtjänta 15 minutes of fame och gör selloutsuccé. Det är synd om er som aldrig kommer få uppleva Joy Division, Queen eller Beatles på grund av skitkanalen.
Senast ut i ledet att dö var Coldplay. Räddning finns fortfarande att tillgå, men när man behöver fråga Kraftwerk om lov att använda melodin kanske man ska fundera på att gå hiatus ett tag. Eller byta producent? Det är ju inte första gången han gör det. (Talk är en gitarrversion av Computer Love)


Skulle jag trots allt bli musiker skulle jag vara glad om du tankade den. För det är faktiskt roligt att framföra skiten! Alla som har varit nior på stenbock har gjort en egen låt, och tro mig, det var fan höjdpunkten på den terminen. Övriga dagar gick jag och öste runt och såg allmänt skadad ut, men oj oj vad man kan göra saker, bara man vill. Skapande är kul, och det skiljer oss från resten av jordens primater. Och så ska det fortsätta! Med siffrors som närmar sig en 10 miljarder småapor är det ganska bra om skaparglädjen finns kvar och inte är synonym med TJÄNA FETT MED CA$H YAO...

God kväll, feel free to lyssna to something new och var glad för att musik var mer än att tjäna pengar en gång i tiden, annars kanske du inte hade kunnat lyssna en fantastisk "remix" på Computer Love. Tchüs!

http://se.youtube.com/watch?v=xRkA6zugNMQ

söndag 18 januari 2009

Den självuppfyllande profetian


Emotional hardcore. Ju mer du klagar över din situation, desto värre blir det. Vi vill inte höra din skit!


Som en del märker klagar jag. En hel del faktiskt, jag gillar det. För ni hugger ju emot direkt. Jag känner faktiskt en slags fascination över såna som inte kan anpassa sig, är helt dumma i huvudet eller gråter ut i lokaltidningen över att man måste sitta i fängelse för att man har stulit 250 tröjor, och så vidare. Det är så enkelt, ni finns ju överallt. 

Har man tråkigt finns det alltid någonting att klaga på. Det är nästan sjukt. Man kan alltid svänga ihop en smörja om ett stackars emo.

Snart kommer någon antagligen böla över att jag inte har rätt att skriva det jag gör. Jag har all jävla rätt i världen att klaga. Jag har astma, ulcerös kolit, trattbröst, trasiga leder, oproportionella ben och armar och synfel. Men varför ska jag klaga? Jag överlever.
Jag hugger inte tillbaka. Jag är inte lika rolig.


En stor del av "vara sig själv" är att inte ta skit. Med andra ord misslyckas de ju det första de gör. "Du vet inte vad emo är, det är emotional hardcore...." Sluta käfta emot. Vad ska vi kalla dig om du inte är emo då? Ful?
Ät min skit! Språket förändras, till din eller min fördel.





Och för att summera, jag vill gärna se den som är över 25 och fortfarande är emo. Och om den har jobb. Praoen på ICA räknas inte.

lördag 17 januari 2009

Hej snilleblixt!

Om jag inte hade fått lön för mitt jobb hade jag inte gått dit.

Ändå finns det artister. IPRED är misslyckat.



Tja. Så istället för att lägga upp meningsfulla bilder på bilddagboken med text som ingen bryr sig om, lets focus on the text, in a swingy, moderat way!

Eller inte. Nicket är också helt meningslöst. Jag hittade det på flashback och tog det.. förlåt. Altså, moderatswing här och där är inte samma.