Why don't you have a seat over there?

Slipping Away

2012-01-18T12:51:00.000-08:00

Well, oh my vad clever att döpa något efter dess kvalitet. SOPA.
Ska man säga det enkelt så att du förstår? Antagligen bryr du dig inte ens eftersom skitbook inte bryr sig nämnvärt om förslaget. Eller ja, alla kan ju säga att de är emot rasism och sätta en knapp på jackan, men inte fan bryr de sig om kurder och Balkan.

En fin text (som jag för övrigt inte ens sett, eftersom jag inte prenumerar på Zuckenbergs inlägg) men bryr folk sig? Bevisligen inte. Men innan vi börjar, kort och gott...

SOPA och PIPA är två lagförslag som Senaten och United States House of Representatives (vägrar slå upp det på annat än wiki) i US and A vill få igenom. Stop Online Piracy Act och protect IP Act, där IP står för intellektuell egendom. Säkert en god tanke, men sättet det kommer slå är så jävla dumt att jag hade skjutit proponenter för lagförslaget i en kommande revolution.

"To promote prosperity, creativity, entrepreneurship, and innovation by combating the theft of U.S. property, and for other purposes." —H.R. 3261

"Preventing Real Online Threats to Economic Creativity and Theft of Intellectual Property Act of 2011"

Varför suger den röv?

För att det i praktiken skulle innebära att minsta länk du skickar kommer behöva kollas upp så att den inte hänvisar till något som är skyddad av copyright. Eller, du får inte köra bil för att du kanske krockar ihjäl någon. Vägar skulle behöva bevakas minutiöst för att ingen råkar skada någon. Antagligen som Judge Death, "only the living commit crimes; therefore, living is a crime". Internetanvändande kommer bli ett brott, för vem fan orkar kolla allt det där? Imagine the bills. De är lika stora i båda exemplen.

Behöver jag ens dra några exempel för att du ska fatta? Behöver jag det borde det stå Dumbfuckistan i ditt pass. Är det något annat än ett desperat jävla försök till att sälja totalt värdelösa varor?
Såhär är det. Är ett spel bra betalar man för det. Period. Battlefield 3 leverar sjukt bra onlinespel (för det mesta) och är således värt att betala för. Lady Gaga är inte värt att betala för. Så vad gör man?

Man försöker desperat tvinga folk till att betala för skit. Nej, tyvärr är den enda lösningen att börja leverera. Försök inte ens att vrida på det. Laddar folk ner din "intellektuella egendom" vilket för övrigt är en idiotiskt luddig term, betyder det ofta att du suger röv på det du gör. Folk skiter i ditt företags överlevnad. Du finns inte ens. Du är värdelös.

Vill du göra skillnad, Mark? Stäng ner Facebook. Helt. Ingen jävla text som kan undvikas genom javascript, bara stäng ner det i en dag och säg att så här kommer det bli om ni inte reagerar mer än vad ni gör nu. Är jag orolig över att folk inte bryr sig mer än att gilla din status?

Gör det bara. Blod hade flutit om Facebook gjort samma sak som Wikipedia.
Och det gör mig jävligt orolig. Börja bry er.

The Rolling Stones – Slipping Away

Numb

2011-12-18T09:01:00.000-08:00

Har du funderat på att du kanske har dig själv att skylla?

Hm, ja. Har du ens övervägt möjligheten om att resten av världen går i en levande trans, där det värsta de vet är att ändra sitt tankemönster... inklusive dig själv. Har du funderat på om det kanske är du som har fel?

Jag skiter i "det undermedvetna". Till en viss grad. Självklart ligger det en del i att ens värderingar blir ens tankar, som blir till ord, till handlingar, till allt annat. Men vet du vad? Alla missförstår det. Du förändrar fan inte världen genom att gå runt och tänka att allt ska bli bra och att du ska vara astrevlig mot allt du möter utan minsta motpol. Nej, du förändrar inte ett jävla. Det enda som händer är att du har ännu en fejkad anledning att vara glad.

För klart att du ska vara det! Du har ju slickad din beskärda del anus idag, så varför ska inte du få må bra? För att man mår redan bra, utan att vara trevlig mot folk som inte förtjänar det, man vet redan att universum går mot ökad entropi (icke-ordning) och att allt eventuellt kommer gå åt helvete.

Eller, inte åt helvete. Vi lever alldeles för korta liv för att se världen gå åt helvete på riktigt. Om nordpolen smälter? Spelar ingen roll! Det är när vattnet expanderar pga att det är varmare än vanligt som du kanske ska fundera på att flytta. Men vad jag menar är att det spelar fan ingen roll vad du gör så länge du inte rör dig med resten av världen.

Ta krig som exempel (det är enkelt att förstå, tack läsare som ger mig feedback och blommor)

Om du inte rör på dig, dör du.
Om du inte ändrar taktik konstant, dör du.
Om du inte anpassar dig efter omständigheterna, dör du.
Om du inte vet vad du gör och/eller varför, dör du.

Allt det här universumflummet kommer obönhörligen motverka dig så hårt som möjligt tills du fattar att det inte går att göra något annat än att bli som flytande svärd i dimma.
Don't resist. Embrace it.

http://www.youtube.com/watch?v=YmAnzLxI-cA

Charlie Brown

2011-10-23T16:22:00.000-07:00

"Dra åt helvete, råttor." - Saif al Islam, reagerar på nyheterna om sin fars död.

Hans kropp ligger i en frys. En djävla frys? Insvept i en filt med Mutassim bredvid. Otvättad. Folk står i kö för att glo på dem, med sina barn. Som en nöjesattraktion. Med barn... Jag tror att jag önskar dem alla en ond bråd död. Minst lika äckligt som när folk firade bin Ladens död.

Eget styre? Med invånare som vurmar om att han ska ställas inför rätta och sedan våldtar honom i röven med en påle? Skulle inte tro det. Befria Libyen från en diktator? Bahrain och Saudiarabien då?

Har ni tänkt på att varenda arabland i princip måste ledas av diktatorer för att återgång till stenåldern inte skall ske? Och vad hände med Irak? Tänkte väl det...

Det ligger en sjuk juxtaposition här. Att diktatorer och extremister demoniseras, men inte den västdemokratiska värdegrunden, som vid förnekelse innerbär direkt invasion. Uppdatera er definition av demokrati, för fan. Det är fint när man tänker på det. Ondskan själv blev vald på demokratiskt bevåg, tänk på det. Vi kommer få se en till äcklig styrd av islamist-skitstat. Kvinnor och deras framtid? Fuck that, uppenbarligen. Jag är så jävla trött på USAs bombstater.

42 år av terror? Var är 41 år av dokumentation då?

Märk väl om Egypten. Ser inte rebellerna lite mujahedeen med helskägg ut?

Har ni funderat på vad PSYOPS är?

En medellivslängd på 77 år.

Pipeline med vatten. I sig ingen bedrift, men vilka närliggande länder har det?

Hälsostandarder i Afrikas högsta division.

Reducerat till en bombstat.

Du ser inte hela libyska folket på TV.

Mina skattepengar har gått till en flygövning med Gripen.

Israel får bete sig hur som helst. Libyen har inte gjort ett skit. Varför får Israel ockupera Palestina och mörda runt medans vi står vid sidan och hejar på?
Jag orkar inte ens beskriva dumheten som flödar. Öppna ögonen, för fan.

Postumt fredspris för att han lyckades tygla avskummet i nästan ett halvt sekel. I'm out.

2011-10-06T18:07:00.000-07:00

Repetera det in absurdum - två plus två kommer aldrig att bli fem.

Du vet vad jag pratar om! Do the Wall Street shuffle - var glad om du slipper sälja huset.

Building Steam With A Grain Of Salt (2)

2011-09-19T12:11:00.000-07:00

Är det bara jag som tänker på saker som inte låter sig formuleras speciellt bra?

Bra. För varenda idé som skulle kunna sprängas ut här skulle antagligen ge en så mångfacetterad kavalkad av bilder och ordbajseri att gemene man inte hade kunnat greppa det. Med andra ord en värdelös författare, krönikör och så vidare. Varför?

Gemene man gillar att kunna referera till egna händelser och säga att tiden är ur led. Gemene man är jag. Tiden är ur led. Skolans tid är fan ur led. Skolan speglar samhället.

They call it a shift in power, or paradigm if you so will.

Att skolan ska vara kopplad till samhället hör jag ofta från mor min. Men med tanke på förra stycket, så har jag inget att referera till. Ingen auktoritet, inga normer, ingen lydnad och absolut ingen bärare av kunskap. Var är identitet, ansvar och och kritiskt sökande av information?

Allt man hör är snack om läroplaner, debatter om privat- kontra statsskolor, avtal, löner och lärarlegitimationer. Ett nytt jävla betygssystem? Varför? Var är debatten om arbetsro?

Vem fan bryr sig? Den riktiga debatten borde handla om det faktum att eleverna inte känner att skolan är meningsfull. Det hjälper då inte att en lärare pekar med pinnar om att skolan är meningsfull och viktig. Det kändes ärligt talat viktigare att glo på mobilen. Den stackars, sönderstirrade mobilen som får mer uppmärksamhet än löpsedelsfolket. Säger inte det något om hur tragisk ursäkten till dagens skola är? Inte fan är den viktig, men den känns viktigare än lektionen.

Lärare uppmanas ständigt till att göra lektionerna levande och engagerande, men lyckas plastbiten med det bättre så är det något allvarligt fel. Reaktionen? En undaflykt med tjafs om att det behövs mer ämneskunskap, trots att vi lever i en tid där man kan lära sig fouriertransformation och proteinsyntes med den återkommande plastbiten. Plastbiten är som hammaren och skäran i maktskiftet från kunskapsskolan till drönarskolan.

Är kunskapen då så viktig som lärarna säger? Med tanke på den kunskap som förmedlas säger jag jävelblankt nej. Vi är barn av vår tid. Kunskap finns överallt förutom i skolan. Något vi ofta redan besitter är dock social kompetens och entreprenörsanda, som legitimeras av att ungefär varenda person i min umgängeskrets prioriterar körkort och jobb framför skolan. Något som för 20 år sedan var omöjligt på grund av "kunskapsbrist"...

Lösningen sägs vara närvaro i betyget. Jaha, mer omotiverade elever i klassrummet för en värdelös klubb på ett papper som inte räknas i arbetslivet. Vad håller kvar eleverna? På sin höjd kompisar, kanske studiebidraget.

Det leder till brutal stress. Stress efter siffran som inte räknas och juxtapositionen mellan betygjagandet och framtiden med jobb, körkort och dylikt, som ska få plats i livet jämte skolgången. Hur fan ska lärarna lösa det här? Inte genom närvarobetyg och nya skalor utan genom att anpassa sig till den nya generationen. Curlingföräldrar som vill införa detta med allehanda mobilförbud och jag-vet-inte-vad, hur fa-an tror ni att era osnutna barn ska klara av eran så viktiga dröm om en bra skolgång när ni bekostar smartphones? Vill ni nå dem snabbt som fan, maila lektionsupplägg, funderar ni över huvud taget? Hjälper ni dem låta bli facebook alls?

Frågar ni om dagen har varit kul gör ni fel, frågar ni om de har lärt sig något gör ni rätt. Det fungerar inte som det gjorde då.

McDonalds kan ta sitt ansvar som megaföretag och fundera på om det är så bra att anställa ungdomar på kvällstid. Ni som söker välutbildade, varför? är det så jävla svårt att erbjuda praktik? Vad är ens välutbildad? Gedigen kunskap eller förmågan att repetera mantran ur en förlegad, judisk historiebok?

Jag mår skitbra. Jag klarade skolgången skitbra.

Skit.

2011-09-18T09:01:00.000-07:00

Vad hör man? Brian Eno igen. Jag klagar inte, men vad hände med Parachutes och X&Y? Mer av det förbannade synthspåret och mindre gitarrakustik och texter. Å andra sidan, mycket mer själ och piano än Every Teardrop Is A Waterfall. Klagar jag? Absolut inte, jag är svag för hookar och episka synthlandskap, men jag saknar fortfarande det gamla. Synthpads och 808-klappar är jävligt billiga trick om man vill få någon att dansa, men är det deras mål, så fungerar det utmärkt.

Reklamjingel och TV-serietema? Javisst.

Mylo Xyloto

2011-08-24T11:15:00.000-07:00

Svar-på-tal till en häftig människa; om det nu går att utbilda sig till författare och dylikt, varför kommer det aldrig ett helvete till Machiavelli eller Hemingway från era institutioner? Varför levererar Konstfack bara psycho-bitches?

För övrigt är jag inte död. Det har helt enkelt inte hänt så mycket som fått mig arg på det senaste.

Libyen? Alla mobbare blir nedslagna förr eller senare, för att sedan sluta sina liv som pundare.

Ekonomikrisen? Det fick jag lära mig lika snabbt som jag fick mina första riksdaler; betala tillbaka det du lånar. Men sitt ni och böna efter mer. Det går säkert asbra. Under tiden ni försökte rationalisera bort det faktum att ni är snåla köpte jag en ny stereo från Kina för en fjärdedel av priset på en motsvarande modell, och nej, den låter inte som din svärmor på tjack. Den spelar fint.

2011-05-29T16:46:00.000-07:00

Do this, and you'll be carrying liquid swords in smoke clouds.

Häromdagen slog tanken mig att resultat man uppnår av en vanlig rakhyvel är sämst. Men, det är enkelt och smidigt. En produkt av dagens samhälle (skit i att det låter klyschigt, det är sant) vars tankesätt genomsyras av att det ska gå snabbt och vara enkelt. En vän till mig har kört på en variant av den gamla rakkniven som har utbytbara blad.

Men fuck that. Jag körde på det gamla istället. En skarp djävla rakkniv. Jag har inte ens fått den än och ser redan fram emot den som ett litet barn.

Jag har också velat bättre mig inom många områden. Men oftast slutar det med att resultatet inte kommer fort nog, och jag tappar intresset. Återigen, snabba resultat med minimalt engagemang. Och inte fan fungerar det. Dock fan jag en intressant liknelse mellan personlig utveckling och ett av de manligaste verktygen som finns; personlig utveckling är precis som en rakkniv.

Den är ett hantverk. Hittar du farfars rakkniv i en gammal låda på vinden är chansen stor att den ser ut exakt som den gjorde när den lämnade Solingens fabrik någon gång för hundra år sedan, och den är minst lika vass. Ett hantverk, helt enkelt. Hur får man då ihop den här liknelsen med personlig utveckling?

Ditt ego, till skillnad från en engångsrakhyvel, kan inte kastas bort och ersättas med ett nytt och skarpt blad eller en smooth operator-attityd. Det är bara en snabb lösning som producerar tämligen värdelösa resultat. En persons karaktär är exakt som en rakkniv. Den behöver tas hand om på rätt sätt.

Den måste slipas varje dag. Den måste hållas i rätt vinkel, och gör man inte det blir det ett smärtsamt resultat. Det kräver mycket mer engagemang än en rakhyvel, men resultatet är oändligt bättre. Precis som rakhyveln kan en välslipad personlighet gå i arv, eller bara ligga och damma som ett minne på vinden.

Det här ska absolut inte väcka några andra tankar hos dig mer än att du vet att man inte får något utan hårt arbete. Det är meningen. Men ibland glömmer man av det, och det är då man tar genvägar som förstör ens ego och, likt en rakhyvel, ger mediokra resultat.

Och visst låter det skittråkigt? Det är det också.

Det finns inga genvägar till en perfekt rakning eller ett skarpt ego. Pergite.

Bloggturken

2011-04-23T17:45:00.000-07:00

...kan inte leva vidare på word of mouth för ja, då skulle han inte ha några läsare. Fint. Ett typexempel på varför man bör sympatikräkas på all skit han levererar....kan inte leva vidare på word of mouth för ja, då skulle han inte ha några läsare. Fint. Ett typexempel på varför man bör sympatikräkas på all skit han levererar.

2011-04-13T18:23:00.000-07:00

Har du någonsin varit så trött att du inte orkar bry dig om det? Istället för att känna sig klassisk utmattad övergår det i en hungersliknande känsla; en längtan efter medvetslöshet.

Jag snittar fem timmar i veckan. Det är skönt, känns mest som att sömn är slöseri med tid. Jag har för mycket att göra.

2011-03-24T18:47:00.000-07:00

Facebook

2011-03-24T16:38:00.000-07:00

Tro fan att det skulle komma någon gång, blev lite förvånad själv över att jag inte skrivit om det. Så mycket skit och så lite tid... men visst. Någon gång ska det brottas ner och styckas.

Varför har jag det ens om jag nu är negativt inställd mot det?
Jag är tvungen. Folk glömmer helt enkelt bort hur man umgicks och kommunicerade på tiden före facebook. På sin höjd kan man smsa. Ska jag vara ärlig tycker jag att det är en samhällsfara som drillar ungdomar att det på något vänster skulle vara okej att umgås på nätet. och om fröken nämner pseudo efter läsning, ät en kaka och var glad!

Jag mår illa av tanken på att folk ursäktar sig med facebook. Inte kan jag ta bort den heller, för då har jag ungefär trehundra drönare efter mig som undrar om jag är arg på dem. Vad fan...?

Först och främst, säkerhetsaspekten. Den kommer alltid med på såna här listor och ska alltid kontras med "du väljer själv". Ja, på papperet kanske. Men när du har social kompetens och umgås med folk så kommer du bli taggad i en kaskad av skit som du omöjligt kan tagga bort dig ifrån. Places? Vad är det för skit? Hade någon varit minsta intresserad av att veta var du är hade de frågat dig. Jag lovar.

Det är en stor mängd hatkärlek som skapas av alla inlägg. Det finns inte ord för hur lite jag bryr mig om att du bakar din kladdkaka. Jag hoppas för din egen skull att du blir fråntagen rätten att bepryda din gravplats med en sten. Ingen bryr sig om vad du gör. Trots det älskar jag det! Det är underbart att se hur trista jävla dekadenta liv ni lever, förutsatt att ni faktiskt gör en kladdkaka.

Då är det synd om dig.

Föräldrar, chefer och andra auktoriteter tror numera också att det är okej att lägga till en på facebook. Nej, det är det verkligen inte! Gå härifrån, djävla stalker! Du vill inte veta vad jag gör, för jag vill ha kvar mitt jobb och mitt arvegods!

Grupper i överflöd. Mentaliteten "är du inte med oss, så är du emot oss" verkar vara en oskriven regel här. Tro fan att jag är för jämnställdhet, ditt lilla mähä! Varför går du med i en feministgrupp när du säger att du är för jämnlikhet?

Folk som blir arga för att man inte svarar på kommentarer. Nähe? Gjorde jag inte det? Förlåt så mycket, jag ska aldrig mer gå ut och vara social. Förlåt för att jag inte gav dig bekräftelse på internet.

Vänförslag. Vänförslag...? Tack för tipset, men jag tror att jag är kapabel till att välja mina egna vänner. Och folk som lägger till en som man inte har en blekaste om vem de är, som gud förbjude, kan säga hej när man syns? Nej! Varför säga hej när man har varandra på facebook? Det är NYA tider nu, anpassa dig eller dö!
Ge fan i mig om du inte ens kan heja på mig. Och nej, vi känner inte varandra för att vi gick i samma klass. Påfund...

Till sist... hela världen vill veta att du har en tuff period med din partner. Sätt relationsstatus till "det är komplicerat" för fan. Det visar bara att du är en slampa som vill testa lite nya kroppsvätskor. Gör det, så säger jag åt dig varför folk tycker du är dryg efteråt. Det är dessutom skitroligt när penislösa ursäkter till män kommer och kommenterar "finns, prata?"

Men jag älskar draman som uppstår!

Puffa borde för övrigt kallas för "jag vill knulla musten ur dig, men vågar inte prata med dig på riktigt..."

2011-03-23T13:55:00.000-07:00

Finns det något bättre än bra jävla musik?

Jag tror faktiskt inte det. Musik är en konstform och som med alla områden finns det guldkorn och salthögar. Ingen käkar salt. Skickar jag min spellista till någon säger de antingen att det är jävla gubbrock och drar eftersom början råkade fyllas med Rolling Stones. Men om de faktisk lyssnar på det brukar det låta "varför sa du inget om det här?

(I sällsynta fall gillar de inte sånt. De människorna räknas inte)

Så, varför inte rada upp en fin lista med vad som kännetecknar bra musik? Tio asviktiga punkter om du inte vill spela modern proggresiv jazzpunk. (Musikskämt! Progressiv: Bryt genrens gränser. Jazz: improvisera och skit i ackord och punk: skit i allt.)

Först ut, är stycket välutfört? Är bandet gjort av riktig svarta musiker som lirat jazz hela livet eller några avdankade konstfack-idioter som spelar in på mobilen "för konstens skull" ? Oavsett musikstil, som jag contrary to popular belief faktiskt inte bryr mig nämnvärt om då jag dreglar till Meshuggah och The Who oavsett, så ska stycket vara fritt från brus, missade noter och skit som inte tillför något till kompositionen.

För det andra, utnyttjas alla möjliga element såsom komposition, takt, harmoni och tonalitet? För att bli bra måste absolut inte alla element utnyttjas och exploateras av USA för oljeintressen, men det är en förutsättning att man inte baserar låtens braighet på att ha världsbäst taktkänsla för att sedan totalt skita i tonalitet och dylikt. Gör inte som simonkäll, skit inte i allt och kalla dig tranceproducer.

Tredje punkten är riktad till dig som lyssnar på texten mer än musiken. Vad är det för fel på dig? Dansa och ös. Attraherar texten mer så är det poesi, inte musik.

Fjärde, är verket en stor komplicerad struktur som klarar av att hålla uppe allt med hjälp av elementen? En bra melodi sänks enormt av en dålig rytmsektion. Bra skit får elementen att bli något större än summan av det hela.

Femte, väcker det känslor på flera nivåer, spirituellt, emotionellt, kanske rent själsligt? Dras man till verket på flera nivåer är det riktigt bra.

Sjätte, och kanske enklaste punkten, får den dig att börja dansa? Om jag skulle vara musiker själv skulle jag aldrig släppa något som inte gick att dansa loss till. Det måste vara den mest fundamentala punkten för att något överhuvudtaget ska få klassas som musik och inte oljud.

Sjunde, blandas igenkännbarhet med ny mark? För att göra det enklare för dig som läsare, all musik är förutsägbar på något sätt. I förhållande till verkets längd måste även dessa igenkännbara element falla på rätt plats vid rätt tidpunkt för att inte verka allt för jazzigt och hemskt.

Åttonde punkten som antagligen skiljer okej från helgrym är om stycket håller tidens test. Går det överhuvudtaget att lyssna på ett år efter utan att det blir dåligt? Och om det gör det, väcker det nya känslor eller får du en känsla av dêja vu?

Sista punkten, får du en allmän känsla av lycka och allmän fulländning när du lyssnar på det? Precis som "du blir vad du äter", lyssnar du på skit (enligt dina egna öron) så blir du antagligen inte så jävla skön.

Det blev bara nio punkter, men det skiter jag i.

Nunquam Dormio

2011-03-15T18:26:00.000-07:00

Folk undrar faktiskt varför jag har uppehåll, det är trevligt av er att ni faktiskt frågar det i person.

Nunquam Dormio, och det är jävligt jobbigt att aldrig sova. I genomsnitt får jag tre dagars sömn, dvs att jag går och lägger mig tre dagar i veckan. Det har jag gjort sedan förra nyårn. Jag har alltså varit vid medvetande längre än dig. Skolan har jag lagt ner för tillfället tack vare det och att jag verkligen inte kan göra något jag inte kan tillämpa i praktiken. Visst kan jag tänka att jag räknar på trefasström eller blir lasertekniker i framtiden, men hey - nej tack, inte för tillfället.

Vet ni vad som är helt jävla underbart?
Arbetsplatser med soffor.

Ja. Soffor. Helst stora tingestar eftersom jag är över 180 centimeter och inte gillar att bryta nacken på fritiden. Tingestarna är underbara just för att de tillåter en svunnen syssla som bara pensionärer och Blondie får ägna sig åt - nämligen en hederlig tupplur.

Ska man ens behöva argumentera för det här? Sova är skönt. Alla gillar att sova, förutom tjuvar och modebloggare. Tack vare skolans schema som är fyllt med hål kan man till och med planera in det i sin rutin, men det har man tydligen inte tid med, för den tiden ska spenderas med att sörpla överprisat skolkaffe bryggt på asbest och bromerat flammskyddsmedel. (Ärligt talat, det är det sämsta kaffet jag har smakat. Vad brygger ni ens det på?)
Istället för att bli respekterad för att man sover så kommer folk och ritar Hitlermustascher på en samt kallar mig för uteliggare.
Jag ligger ju på soffjäveln!

Katter kan inte ha fel. Kolla på hur bekväma de är. Faktum är att djurriket knappast kan ha fel heller - sova är bra för dig. Människan är ett av få djur som sover i ett kick, inte utspritt över dygnet. Idiotiskt. Kolla på hur sjukt trött och utbränd du blir. En katt blir inte utbränd. Inte ens ett jobb som du gillar kommer att programmera om dig till att inte bli trött mitt på dagen. För er som gillar listor, här har ni några fördelar:

Minnet blir i allmänhet bättre. Dagens händelser flyttas över till neocortex, vilket är nice om du inte vill se allmänt tappad ut när du ska skriva tenta eller jobba med lustig statistik i Excel.
Du blir inte utbränd! Självförklarande. Vem fan vill bli utbränd? Folk drar sig för att sova eftersom de säger att de har mycket att göra. My ass att du har mycket att göra. Keith Richards har mycket att göra, inte du. Men istället för att däcka på soffan/skrivbordet/whatever i en halvtimme stressar vi fram halvtaskiga resultat i några timmar. 1½ timmes sömn förbättrar faktiskt dina resultat. Keef må se utbränd ut, men sova gör han antagligen, eftersom han fortfarande lever, på något vänster...
Förbättrad kreativitet. Han kan kasta ur sig episka bluestolvor också. Kom inte och säg att det beror på att han knarkar. Han sover faktiskt också!
Bättre hälsa. En trött och sömnlös snubbe har ökade mängder kortisol i blodet, vilket är bra om du är stressad, jagad av vålnader och dylikt, men inte om du är stressad på låtsas. Då blir du fet istället. Sover du lagas kroppen av sig själv (jäklar vad smidigt att slippa skruva i sig, va?) och ett stort välbefinnande infinner sig.
Du blir glad! Är du stressad & sömnlös släpper kroppen lös serotonin i för stora mängder och blockerar produktionen av mer. Efterfrågan blir större än tillgången och allt blir fel. Ekonomisk kollaps i kroppen. Sura bananer.
Du slipper köpa skolans punkiga sunk-kaffe... eller dylikt avskräde från modebloggarnas harem, kaffefik.
Sluta läs, för fan. Gå och ta en tupplur!

90 minuter dödar allt surr i skallen, håller dig vaken en hel natt (varför du nu inte sover då istället, pojkvasker), ökar kreativiteten till otroligt jazziga höjder och dalar och före ett prov sorterar det in det som du pluggade nyss, eftersom du inte pluggade igår på grund av dålig sömn.

Fattar du poängen?
Gå och lägg dig. Du kommer älska mig. Skicka gärna rosor om du är tjej!

2011-01-31T15:08:00.000-08:00

Egypten, folkilskna invånare och oroligheter. Jag älskar drama - speciellt när det är före ett stort maktskifte, inte kommer staterna klara av det här. Först Wikileaks och nu detta. Och turister i det hela? Får väl hålla tummorna för att vi ska slippa en ny Luxormassaker. Samtidigt är jag jävligt orolig över att Egypten kommer att bli en islamistisk stat med sharia-lagar om Mubarak blir avsatt. Politik och religion? Nej tack.

Vad kan hända?

Mubarak sitter kvar - pest
Islamisk stat -kolera
De börjar skjuta på västerlänningar a lá Luxor - krig

Trevligt drama, och ett vackert israeliskt vingklipp.

2010-12-26T18:21:00.000-08:00

Om nazistfrisyren...

Å andra sidan är ju mode stilar som är så jävla fula att de måste ändras en gång om halvåret. Något som är lätt att följa när man inte har en jävla aning om vad man är. Mode faller - stil håller, så keep on heiling. Ni tycker säkert att det är askalas att knalla runt sådär, men bli inte förvånad när folk kallar er nazister. Fan, passa på att köpa en tisha med ett solkors på - det är ju trots allt mode.

Vilken jävla ursäkt...

2010-12-12T03:33:00.000-08:00

Förhoppningsvis kommer jag till skott och skriver något mer nyanserat än det här, men just nu är jag bara förbannat jävla osvenskt förbannad.

Jag är trött på snällhetsmentaliteten och tron att alla ska gilla allt. Jag hatar skitkulturer. Jag hatar folk som spränger sig själva och andra på köpet.

Jag avskyr människor från skitkulturer som är så överjävligt värdelösa att de måste hävda sig STÄNDIGT samtidigt som de refererar till en gammal bokjävel som tack vare tekniska missöden och bristande produktion från fascistfabriken har resulterat i klanmentalitet, "är du inte med oss är du emot oss" samt det här, och tack vare deras värdelöshet kan de stoltsera med att lyckas spränga EN UTAV SEX LADDNINGAR! En riktigt lyckad Tranåsbo. Vem vet, kanske var han mobbad och ett par youtube-filmer om Afghanistan var hans vändpunkt? En snabb utväg.

Han borde återupplivas, slås ihjäl av Mads Mikkelsen, återupplivas, ställas ut på Moderna Muséet som "Epitomet av Socialt Missanpassad Individ från Begåvningsreserven" för att sedan stoppas tillbaka för omknullning i sin kamelmorsas fitta.

Jag vet att du avskyr mina åsikter, men dör för min rätt att uttrycka dem samt att du älskar mitt skrivsätt.

Ska jag skriva upp hela min hatlista så att herrn inte kan göra sina strågubbar mer, någonsin? På toppen har vi modebloggar, extremister i alla former, folkmördare, be it kommunister eller nazister, överreligiösa som prompt måste visa att de har rätt och ryssar. Glöm inte att du själv antagligen har tyskt blod i dig vilket per skitautomatik gör dig till en nazist, turkiskt blod vilket kan göra dig till en folkmördare, gammalt svenskt blod som gör dig till en plundrare, afrikanskt blod som inte gör dig till en löpare (VA, ETT HÅL I DIN LOGIK????) och dylika skitargument.

Jag har inte valt mångkultur, jag blev tvingad till det.

Förstår du att jag hatar vad religion leder till? Segregration och misstolkningar. Håll det innanför husdörren och låt eventuella blivande troende komma till din kyrka/moské whatever, och ge FAN i att ösa din skit och "rättighet" att göra det över mig.

http://www.newsmill.se/artikel/2010/12/12/imam-religi-s-plikt-att-ta-avst-nd-fr-n-terrorn

Jag hoppas han tar sitt ansvar.

2010-09-28T10:40:00.001-07:00

(hittade ett utkast. visst blev framtiden fin?)

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/reinfeldt-ringde-sahlin_5415191.svd

Att det ska vara så sjukligt jävla viktigt att hålla SD ute. Insynen i riksdagen ska begränsas för "säkerhets skull".

Tack, politikens extremister. Tack vare er kommer vi slippa problemet demokrati. För vem behöver veta vad som pågår i riksdagen?

Tack vare er får vi fyra underbara år till av misslyckad integrationspolitik, pengaslöseri och annat roligt.

Så varför är jag sur? Kort och gott, detta innebär att i slutändan spelar det inte någon roll vad du röstade på. Allt annat än SD gick till ett stort block vars enda mål är att stänga ute oppositionen.

2010-09-21T09:38:00.000-07:00

Från Cykelpedal på Bilddagboken:

Ja, "mina" bokstäver är Latinska. Vad har det gamla utdöda språket Latin med invandrare i Sverige år 2010 att göra? Är det några invandrare från Latinien som har uppfunnit det och infört det i Sverige?

Nej, "mina" siffror är olika tal på tallinjen, men du kanske menar siffersymbolerna? För de är nämligen indiska och kom till Europa via arabien för cirka 800 år sedan. Och återigen undrar jag, vad har siffersymbolerna jag använder att göra med invandrare i Sverige år 2010?

"Min" demokrati är svensk. Och återigen har vi detta problemet med ägande. Du tillskriver "mig" väldigt många saker, trots att de är tämligen abstrakta och icke äg-bara. Demokratin i Grekland var ju som bekant inte en demokrati, däremot har vi i Europa sedan tagit grundidén och utvecklat den till en demokrati, som nu åter fallit tillbaka och blivit en demokratur, d.v.s. ett styrelsesystem som ger sken av att vara demokratiskt trots att det så icke är. Och jag förstår inte vad ett folk som levde i grekland för 2000 år sedan, har att göra med det andra folkslag som nuförtiden kallas greker och har invandrat till Sverige?

Min pizza är italiensk, och introducerades i Sverige av en svensk man. Jag är sålunda glad att landet Italien och folket italienare finns. Men jag förstår inte, skulle inte Italien finnas om Sverige började ta emot mindre invandrare?

Kebab är ett persiskt ord, och "min" kebab har funnits i mellanöstern sedan mer än 1000 år tillbaka. Och jag förstår inte detta argument heller, skulle inte kebab ha funnits om Sverige tog emot mindre invandrare? Skulle mellanöstern och kebaben upphöra att existera om invandringen till Sverige minskade?

Min alkohol kallas sprit och den bränner jag själv. Den uppfanns av vikingar uppe i norr som inte hade vindruvor att göra vin av, utan istället gjorde etanol med kryddor och kallade det sprit.

Jag älskar inte att åka till Thailand, och återigen förstår jag inte vad landet Thailand har med invandrare i Sverige år 2010 att göra. Landet Thailand skulle finnas där ändå, även om Sverige tog emot mindre invandrare.

Många av mina favoritrappare har västafrikanskt ursprung och togs som slavar till Amerika för 300 år sedan. De är etniskt helt amerikanska. Men du kanske menar att människor med afrikanska gener har en bättre förmåga att göra bra musik inom genrén hiphop? Men om du menar det, så betyder det ju att det finns skillnad mellan olika sorters människor på jorden, och att man kan dela in dem i raser? Då är du väl rasist?

Jag har aldrig sätt en rolig kurd på TV, argumentet är för mig absurt.

Zlatan Ibrahimovic är från Bosnien, och är en överbetald fotbollsspelare med oförtjänt gott rykte. Men, han är invandrare och har gjort 25 mål och 65 matcher i landslaget än så länge. Men t.ex. har Markus Allbäck spelat 74 matcher och gjort 30 mål, det är väl ganska bra också? Skulle inte Sverige ha några bra fotbollsspelare om invandringen minskade?

Din fråga i slutet; "Visst vore livet bättre utan invandrare SD?" antar jag är ironisk för att ge ditt inlägg en komisk och annorlunda frågeställning. Men jag förstår inte riktigt vem du adresserar frågan till, pratar du med en person som heter SD, eller antar du att någon från partiet Sverigedemokraterna kommer att svara på din fråga?

Politrukerdjävlar.

2010-09-19T05:38:00.000-07:00

"The political commissar (also politruk Russian: политрук: political officer) is the supervisory political officer responsible for the political education (ideology) and organisation, and loyalty to the government of the military. Historically, the commissaire politique (political commissary) first appeared in the French Revolution (1789–99), guarding it against anti-Revolutionary (ideological) thought and action, and so ensuring the Republican victory."

R. Dupuy, Nouvelle histoire de la France contemporaine: La République jacobine (2005) p.156

Så, vad vill dansken säga nu? Jag vill vara absolut skitförbannad över att gemene svensk ser rätt mönster men ur fel vinkel. Vart börjar vi?

Sverigedemokraterna. Jag utgår ifrån att du vet vilka de är men inte vad de står för, tack vare propagandamaskinen som har sprungit igång på högvarv ända sedan man fick reda på att de faktiskt kunde komma in i riksdagen (min skapare, kan partier komma in i riksdagen?)

Jag förstår fortfarande inte problemet. Whats the big deal, ett parti som faktiskt tar upp något som ingen vågar bry sig om? Jag orkar inte ens dra några smarta oneliners om det hela, så jag tar upp några svinenkla exempel som, om du besitter någon form av medvetande, borde förstå är mycket värre än SD i riksdagen.

http://www.aftonbladet.se/ idag, 19e september. En omröstning med alternativen "ag säger nej till främlingsfientlighet. Jag gillar olika."

(En omröstning har mer än ett alternativ. Således är det ingen omröstning utan en smädelsekampanj, är du inte med oss är du emot oss. Sovjetisk demokrati, du får rösta. På ett parti. När kunden köper en T-Ford får dom självklart välja själva vilken färg bilen ska ha. Så länge dom tar svart.)

SD är rasister!

Med samma "argumentationsteknik" som ovanstånde, så är Ohly kommunist (som är otroligt mycket värre) Kristdemokraterna mördare av abortläkare, Socialdemokraterna är för åsiktskontroll, moderaterna fascister, folkpartiet vill att knark och barnporr ska vara lagligt... och så vidare. Snälla. Lägg ner. Invandrare är ingen ras. Det finns inget som heter kulturrasism.

Summa summarum: svenska folket är oförmöget att tänka själva och måste ha en jävla tidning för att bilda en åsikt. Så länge du inte röstar SD är det en demokrati. För varför ska ett parti som folket ha röstat in ha kommit in utan valfusk?

Den dryga jävla massan

2010-07-28T09:13:00.000-07:00

Den vanligaste reaktionen vid det första tecknet på motgång - släpp skiten. Från dagen man föds -dåliga associationer med dåliga känslor. Positiv respons från en människa så blir man dödssmickrad. Men vid minsta motgång blir de helt till sig och undrar vad de gjorde för fel. Rakt ner i skiten, och jag ser det alldeles för ofta, en hel jävla generation av människor som går ner sig i skiten för att de överanalyserar allt de gör.

Om jag skulle säga att läsning är en utav de största och viktigaste delarna av ditt liv, vad säger du då? Att det är någon skit man gjorde i skolan? Då är du en person med de ovanstående värderingarna. Visst är det en lika stor del att uppleva, men när man tänker på det, att författaren har tagit sig tid att komprimera ner den mängden information som han faktiskt har gjort - wow.

För att ta ett exempel - Awaken the giant within av Tony Robbins. Förutsatt att du har läst den, finns det något negativt man kan hitta där? Han är ett exempel av sin egen filosofi. Med tanke på att du kan få den för under hundra kronor är det oförståeligt att man inte läser den. Likaså är det otroligt för mig att folk inte kan se meddelandet i Fight Club. Vem vill leva ett robotliv?

För att anknyta till första stycket, varför lever de inte med ett annat syfte än att attrahera kvinnor? Tro fan att de kommer bli helt galna när de pratar med dem - och lika nedstämda när de får minsta motgång. Men hela det där är något som är ett resultat av hur du lever ditt liv. Det kan tränas bort, dock inte enbart genom att gå och prata med en massa människor. Speciellt om du har det som en tanke att det ska fylla ett hål i ditt liv, tro fan att folk inte gillar dig då. Det är något som kommer när man har en fylld kopp som man delar med sig av, istället för att gå runt med en halvtom kopp och en min som säger "fyll mig, underhåll mig".

Faktum är att vänner kommer som en bonus av att inte ha hål i livet. Du måste veta vad du vill med livet, vad du värderar, vad du gillar, helt enkelt ska du veta vad du är. Är din passion att chilla med en pava vin - gör det. Är du en ärkenörd och gillar det - fortsätt med det. Hur kan man inte lita på sin egen förmåga och gå på magkänslan?

Så. Vad kan du göra?
Träffa folk. Gör du inte det så är det lika effektivt att läsa massa instruktioner på hur man bänkpressar och hoppas på att man blir biff. Gör du inte det kan du lika gärna falla död ner. Träffar du intressanta människor så se dem inte som det utan som individer som du kan lära dig av.

Våga tackla motgångar. Också en självklarhet. Tro fan att livet inte är rättvist, vad är det för önskedröm? Motgågnar är feedback, och inte personligt. Precis som Max Moritz kommer klaga på det här inlägget så kommer jag bry mig lika lite.

Vet vad fan du vill och varför. Varför äter du? Varför springer du? Om du vet vad du vill har du ju ändå halva steget där, så gå ut och gör det. Inga genvägar.

Ett "who the fucka are you?"-inlägg med skolgång och liberalismen och västsamhällets nackdelar.

2010-07-27T13:47:00.000-07:00

Ett prov på att skriva om något nytt, dvs. mig själv. Utkast eller inte, vem bryr sig.

Oscar Jävla Jordner.

Jag växte upp i en liten stad, mitt i Västsverige, namn irrelevant, ta reda på det om du vill, hälsa på mig! Jag gillar människor. Med mindre än 10 000 invånare tycker jag den bör bära titeln "intressant vägkorsning" istället för "stad", men det är också irrelevant. Så låt oss börja. Vem fan är jag och vad har jag gjort med mitt liv?

Skolgången. Danana, do the walk of life!

Fanns det något intressant? Egentligen inte, då skolan till största del är till för att forma en god samhällsmedborgare, en kassörska, kontorist eller helt enkelt en statist till det skådespel vi kallar samhälle.
Jag vill inte framstå som någon rebell med "fight the power" inpräntat i skallen, men ärligt talat. Jag kan fortfarande inte förstå varför man ska "sänka farten" bara för att andra inte arbetar lika fort som man gör.

I tron om att jag skulle slippa matten, eller få göra något som inte gjorde en totalt jävla disträ och totalt off i skallen, så gjorde jag det som alltid händer i en klass; jag gjorde klart boken. Jag gjorde varenda tal. Som exempel på hur jag gjorde, mönster går att se överallt, det gäller bara att hitta dem och utnyttja dem. Något som man egentligen inte lär sig att applicera i skolan först i sjuan, när man börjar med ekvationer.
Vi hade ganska enkla prov för de som såg mönster. Till exempel, då vi hade prov på multiplikation och division så var provet utformat ungeför såhär:

36/?=6 med 6*6=? till höger.

Ekvationslösning lär oss att det löses genom att sätta in sexan på frågetecknet plats. Då gånger är inversen till delat med, klickade på något vänster min 10 år gamla hjärna till och såg mönstret.
Provet gjordes på fem minuter. En annan kompis, Martin, som alltid varit bra på matte hade gjort samma sak. Med gott humor och ett fånigt flin likt MAD Magazi

Men innan vi han gå ut och diskutera det så sa läraren att vi skulle följa med till grupprummet.

Han kollade igenom våra prov. Först en snabb koll, sen med facit. Alla rätt. Sånt känns alltid bra, hur gammal man än är. Och innan vi visste det haglade anklagelserna om fusk. Och hur skulle vi förklara det? Han kunde ju uppenbarligen inte förstå att alla barn kan olika saker, och i det här fallet hade vi sett ett mönster och dragit fördel av det. Han kollade våra fickor, handflator, allt som man kunde tänkas fuska med. Inget.
Men fusk? Klart det måste vara så. Ingen 10-åring klarar av alla rätt. Men eftersom han inte kunde bevisa motsatsen så fick vi några högstadieböcker som vi satt och låtsades jobba i. För inte kunde han göra prov åt oss, då det inte ingick i studieplanen. Eller något.

I trean fick jag ett infall att börja med snowboard. Så vi åkte till en av pappas kompisar som sålde alpinutrustning vid sidan om som en hobby. En bra kille som kunde det mesta. Det blev en grymt oslipad bräda med stenhårda bindningar utan vidare stöd och grymt kalla boots. På något vänster tyckte vi inte att det var värt med liftkort i början, utifall att jag skulle tappa intresset. Så jag gick upp för skidbacken. Varje dag. Sju dagar i veckan knatade jag uppför den där backen, sicksackade mig nerför "pisten" och trillade för att slå mig. Hårt.

Man säger att människor klarar allt, bara man tänker stenhårt att man ska klara det. Och jag backade inte för en jävla sekund. Och de som säger att man behöver bra utrustning? Fuck that. För er som känner mig passar beskrivning "Sovjetisk snöpulka" bra som beskrivning av brädan. Men på något vänster lyckades jag lära mig att svänga med den. Vid det här laget var jag grymt trött på att ploga mig ner för backen, så jag tänkte skit samma, jag kör på. Störtlopp ner!

Det mina vänner, är den bästa känslan som finns. Den kommer varje gång, oavsett var jag åker. Att bara dra på utan att bry sig om hur det går, det är underbart. För övrigt gick åket helt okej. Jag gick med i USE, Ulricehamn Snowboard Evolution. Bäst. Här fanns alla människor som hade samma intresse, som älskade snowboard och allt vad det innebar. Har du ett intresse men inte folk med samma, gå med i en förening, för fan! Du anar inte vad andra människor kan lära dig eller sporra dig till, såsom att ladda hårt på det största jävla hoppet i backen.

För ärligt talat, vad hindrade mig? Jag kunde ju redan åka bra på marken, så varför inte ta det till luften? "Kör bara." Två simpla ord som startade ett underbart intresse. Och hur gick det? Som med resten, du kan göra allt med lite jävlaranamma. Folk kom fram till mig och sa att jag åkte grymt för att vara så liten. Sånt är stort, när man faktiskt är liten. Med tiden köpte jag en ny bräda, en begagnad Burton Custom, som jag har kvar idag, för 100 kronor, funktionsdugliga bindnignar och pjäxor som faktiskt hade foder.

Tills en dag då jag bestämde mig för att tävla. Dream hette det. Stämningen, alla tält, högtalare, kommentatorer, folket och gratis Pucko är grymt. Jag älskade det. Det här var ännu större, då det var nytt för mig. Upp i liften, ner och sväng av till det avspärrade tävlingsområdet, klockan 9 på morgonen i Januari. Solen gjorde det hela närmast magiskt. Man tänkte inte ens på att det faktiskt var en ansenlig folkskara där nere som hade ögonen fästa på en under hela åket. Men varför skulle jag bry mig? Jag älskade det jag gjorde, så jag åkte ner, laddade på som vanligt och körde upp på det största hoppet, 3-4 meter högt och med hopplängd på runt tio meter. Den underbara euforiska känslan infann sig, igen. Inget kunde stoppa mig.
Det är som en kontroll för tid, man stannar upp och kan kolla sig runtomkring.

Samma sak igen, rinse and repeat. Ner, ladda, upp.
Men den här gången fanns något som jag inte la märke till i mitt rus. En isfläck. För ickeinvigda, kör man rakt över en isfläck händer det inget. Men om man svänger för att få ladd till en rotation, som kommer stålkanten på brädan att nagga tag i brädan allt vad den har eller inte ge grepp till fortsatt snurr.
Jag fortsatte alltså, i relativt hög fart för en människokropp, 5-6 meter upp i luften, med ryggen mot en hårt packat snösluttning utan rotation. Stålkanten naggar parallellt tag mot snön och mitt huvud, som inte är fast i snön, åker med hastigheten jag hade förut rakt ner i en ashård backe.

Jag svimmar
Jag vaknar upp med känslan av att en artillerigranat har brännt av bredvid mig
Jag ser inget förutom konturer av personer som lyfter in mig i en pulka
Jag vaknar upp i skidshopen med folk som frågar hur fan det är med mig
Jag känner mig så grymt jävla levande

Och ungefär där slutar jag våga någonting mer på snowboard. Numera åker jag skidor, det är lite synd, men jag älskar fortfarande att dra ner från en pist så fort jag kan.

Nästa del i livet, colitis ulcerosa
Hoppa den här delen om du inte gillar blod.

Jag brydde mig inte så mycket i början. Alla magar har dåliga dagar, speciellt om man växer.Men när man svimmar och glömmer av vart man är, skiter blod och läggs in på sjukhus bör man bry sig. Vart började det?

Någon gång i sexan började problemen smyga sig på. Trött, håglös och allmänt uppkörd (fint ord) är en bra beskrivning. Fick förklaringen att det var en reaktion på att jag käkade flingor med mjölk och jorgubbsylt varje dag. Gärna flera gånger om dagen, än idag. Så jag körde på som vanligt, men trött. Förbannat trött, dagarna gick ut på att komma hem från skolan så att man kunde sova. Dagarna flöt ihop. Flera toabesök på en dag än vad gemene man bör ge sig på. Detta ledde till att jag trodde att blodet helt enkelt var slitage.

Visst är det ett underbart ämne?

Kanske. Tills en dag, då jag undrade vad som fan var med mig. Skolfoto. Upp på bänken och se glad ut för kameran så att farmor kan kolla i katalogen och säga "nämen!". Jag har alltid haft problemet med att få blodfall från att man reser sig för snabbt från en stol, men det här var för mycket. Jag började kallsvettas, och kunde knappt hålla mig stående. Jag lyckades hamna på bild i alla fall. Blev förbannat snyggt med tröjan som jag hade satt på mig bak och fram, kallsvettig och blek. Riktigt blek. När man ser tillbaka på gamla bilder undrar jag varför jag inte frågade varför det var så.

I vilket fall föll jag ihop efter blixten, exakt samma känsla som efter det misslyckade hoppet, fast med en känsla av att inte få tillräckligt med luft. Jag vaknade med benen på en stol och med en panikslagen lärare som försökte få i mig vatten. Jag visste att något var fel, jag gick hem direkt efter och sa åt mamma att nu åker vi fan till sjukhuset. Jag orkade inget längre.

Efter massa kroppsvätskeprover (alla du kan tänka dig), svarsblanketter och blaj kom de fram till att det var något med magen. Nähe? Jag som bara kastar ur mig blod, har 80 i sänka när den ska vara 180, sover hela dagarna och väger 50 kilo. Jag är ganska reko, skam den som ger sig!
Hur diagnosticerar man en tarmsjukdom då? På samma sätt som du hittar halsinfektioner, öronproblem och dylikt. Du kollar alltså i röven. Hur känns det? Kommentarer överflödiga. Ingen bedövning, endast lugnande medel, fullblommad inflammation. Å andra sidan vet jag att jag inte kommer bli bög om så hela världens välbefinnande hängde på det och att benzodiapiner är bättre än alkohol. Det var den första metoden. För övrigt tas vävnadsprov här, vilket innebär att du tar en bit av magen. Med en tång. Du har inte upplevt smärta om du inte provat det här.

Den andra innebär röntgen av tunntarmen. Men då ingen fullt friskt människa vill dricka den mängden kontrastvätsa som ryms där så gör man det enkelt för oss, man bedövar näskanalen genom att suga i sig bedövnings-snor och kör sedan ner en tub genom halsen, in i magsäcken med uppstötningar som följd och lirkar in den i rätt hål. Det finns ju bara ett, som tur är. Sen tutar man och kör. Efteråt kan man mynta uttrycket "strypa albinonegrar", då kontrast inte tas upp av kroppen. Tydligen gjorde jag bra ifrån mig, då läkaren sa "Du är den första som inte kräks, tack!" med ett ärligt leende. Jag förstod honom, måste vara ett roligt jobb att bemötas med spyor.

Tredje, och sista metoden, som jag undrar varför i helvete inte fyller samma syfte som den första, är att man söver ner stackarn i fråga och kollar inuti med en fiberoptisk kabel. Armband skulle av, "för om vi måste defibrilera dig så smälter de fast i huden". Bra sak att säga till en 13-åring som inte vet vad fan som händer med honom. I alla fall, narkos är också roligt, in i drömmarnas värld där ingen vet vad du gör och vakna upp med en syrgasmask och uppför dig som en haschpundare när du vaknar. Underbart.

Efter det här fick jag min efterlängtade stämpel, du har Ulcerös Kolit. Så, vad är det för något kul?

Ulcerös Kolit, inflammerad tjocktarm som yttrar sig i karakteristiska stora sår och med tiden fullskalig inflammation av hela megacolon. Helt jävla inflammerad och funktionsoduglig tjocktarm med andra ord. Behandlas med Asacol och Azathioprin som trycker ner inflammationen och behandlar inflammationen. Vid senare stadier, som det jag hade, används Prednisone, som metaboliseras till Prednisolon som i höga doser är så effektiv att den tog kål på i princip all min astma. Kombinerat med Remicade, som är en asdyr cocktail av det TNF-alfahämmande ämnet Infliximab blir effekten galen. Men är det bara medicinen som hjälper? Nej, en jävla massa tur också.

Azathioprine är listat som ett cancerframkallande ämne
Prednisolon ger dig ohämmad aptit och Cushings syndrom, vätska ansamlas på magen och ansiktet vilket ger dig ett vackert, runt utseende som även Henry VII hade
Remicade är fortfarande på teststadiet, och biverkningarna har två sidor i PatientFASS
Asacol är dock helt lugnt
Risken för magcancer för patienter med UC är markant större.

Källor: National Toxicology Program. "Azathioprine". Substance Profiles, Report on Carcinogens (Eleventh ed.). U.S. Department of Health and Human Services.

Prednisolone. Australian Medicines Handbook 2010. Adelaide: Australian Medicines handbook Pty Ltd.; 2010. 497, 598., (Eller, slå upp Prednisolon i PatientFASS)

http://www.remicade.com/remicade/global/hcp/healthcare_professionals.html

http://www.nejm.org/doi/full/10.1056/NEJM199011013231802

Så, visst får man en ganska bra chock när man tar reda på saker och ting själv istället för att blint lyssna på vad läkaren säger. Å andra sidan ger det perspektiv på att tid är värdefull. Att vara medicinkritisk är en bra sak, oavsett om den fungerar. Creds till spegel, du vet vem du är.

Vad hände sen?

"Hade du kommit hit en vecka senare hade du varit död från toxisk indignation. Din mage hade spruckit och smart som du verkar, så antar jag att du vet att det som är i tarmen ska vara i tarmen och ingen annanstans. När det händer har du ungefär en timme på dig att ta dig till intensiven. Du kanske inte förstår hur seriös den här sjukdomen är eftersom ingen nämner den, men den är minst lika seriös som stroke, cancer och hjärtattack. Du hade tur." Ärliga ord från en av de få läkare som jag la på minnet.

Efter att jag tog reda på allt så kom det ganska hårt. Sant eller inte, det här är undanhållna fakta som jag grävde fram på egen hand, som grymt realitycheckad trettonåring. Vad gör man när man med all säkerhet vet att man kommer dö av magcancer?

Precis det jag nämnde. Men vad gjorde jag på ett sjukhus?
För det första, skaffa rutin. Eftersom dagarna flöt ihop under det föregående året hade jag in princip inget tidsuppfattning sålänge ingen sa åt mig att gå till skolan, och det fortsatte ungefär likadant tills de satte in Remicade. Mamma väckte mig, jag tvingade in mig själv i duschen för att se någorlunda respektabel ut. Efter detta kom dagens första toalettbesök, det första av sex stycken i genomsnitt, tätt efterföljd av ronden på tre läkare, en överläkare och två stycken sköterskor eller studerande till något av tidigare nämnda, alltid med samma ord, stabilt, försämrat, men fan aldrig bättre, trots alla biverkningar från medicinerna.

Men inte enbart negativt. Att pricka hålkort med grym mat som serverades, ett välsorterat bibliotek och rullstol. Inte fan orkade jag gå, jag hade 80 i sänka, vars värde ska vara runt 180, jag rasade upp i vikt,utan chans att träna upp orken för att ta mig runt då jag fortfarande inte kunde ta upp något från maten jag åt. Att bara bli skjutsad runt sjukhuset och ta en promenad var jävligt stort för mig under den tiden, lika mycket som att ta blodprover. Snacka om att gilla läget och uppskatta vad man har.

Som sagt hade jag jävligt mycket tid till mitt förfogande. Den spenderades på att få tummen ur röven och göra läsande till en vana, inte ett tvång, som den hade varit förut, någon dryg skit man gör i skolan. Black Hawk Down, The Selfish Gene, Fight Club, Processen, Divine Comedy och en jävla massa faktaböcker blandat med MAD. Rekommenderas till alla som hatar instant stimulation by äcklig TV-apparat och tidningar som dikterar dina åsikter.

Och det där med att diktera åsikter är också något jag tänkte mycket på när jag låg inne.Ingen vill publicera en tidning som inte säljer, så man publicerar en halvdan blaska med hårda, lättåtkomliga brutala rubriker såsom

BANTA PÅ FEM DAGAR - GARANTERAT RESULTAT
FIVE FUNKY STEPS TO GETTING GIRLS
PARIS HILTON DOES STUPID SHIT THAT YOU REALLY DONT CARE ABOUT THOUGH I KNOW YOU WANT TO BUY THIS MAGAZINE JUST TO LOOK AT HER TITS OR SOMETHING

Visst ser de sista helt oseriösa ut? Men ändå skrattar du, för du vet hur löjligt sant det är.

Det är en biprodukt av den liberalistiska synen på människan som en autonom individ i det västerländska samhället.

Har du hört talas om konceptet "the magic pill" ? Det sammanfattar ungefär 80 % av den västerländska civilisationens syn på hur man fixar personliga problem. Maximala resultat på kortast tid med minsta personliga insats.

Det är de där 20 % av befolkningen som lyckas banta. Som kan skaffa en partner utan att göra en stor grej av det. Som kan skaffa en bra hälsa. Som är din chef. Som gör något av livet. Vad skiljer mig från dem?

När jag faktiskt kom ut efter två månader hade jag varit sängliggande större delen av tiden. Med andra ord hade mina muskler helt enkelt blivit mindre, då de inte användes, samt att tarmen inte kunde ta upp näring. Med andra ord hade jag inte något val än att gå ut och helt enkelt lasta röv. Med tiden blev runt huset runt kvarteret, till skolan, upp till lassalyckan och med ännu mer tid blev det fem kilometer på en kvart. Inget magiskt piller, bara en vilja att komma tillbaka till det vanliga livet.

"Jag kan inte, jag har kraftig benstomme" är bara en ursäkt för svag vilja och obefintlig motivation. Skelettet väger bara 14 % av kroppens vikt, och hälften av den vikten är vatten. Sju låtsasprocent är ingen ursäkt.
Man lever sitt jävla liv. Det finns inga empiriska bevis för reinkarnation, så gå ut och gör något med ditt liv. Allt fungerar.

A momentary lapse of reason

2010-02-26T03:43:00.000-08:00

Det var fyra månader sedan jag satte mig ner och kastade ord. Vad har hänt under den tiden?

Egentligen inget. Förutom att stapelvaran Bishops Finger har inmundigats har jag gått in i en sån där period av alldeles för mycket tänkande och försök till att hitta logiska förklaringar till allt. Och visst är det jobbigt, för inte fan klarar man av det, och det går ut över skrivandet.

Men det har också fört med sig en hel del. Tankar om hur hela världen spände sina muskler för inte allt för längesedan. När man hade kraft att släppa lös the ultimate power of man, att med knapptryck utradera hela kontinenter. När Sverige hade något att säga till om, i form utav att vi var muren mellan öst och väst, som personen som går emellan bråk på skolgårdar.
Jag tycker faktiskt att det är synd att Sovjet försvann. För när de gick under försvann också behovet av att ha något att säga till om, nämligen totalförsvaret av Svea Rike.

Bergrum av kaliber som fortfarande imponerar på dagens största krigsmakt.
Ett flygvapen som de faktiskt såg upp till, med tillhörande motmedel på marken.
En armé som efter en månads förberedelse uppgick till över en miljon stridsberedda svenskar.
Planer på uppemot hundra svenska atomvapen.

Varför tar jag mig tiden att berätta om det här?
Det finns en anledning till att det hette kalla kriget. Just för att inga krig utkämpades, bortsett från proxykrigen i Afghanistan. Mycket tack vare Sveriges förmåga att spänna sig gentemot båda sidor. Vi var en starkt bidragande faktor till att det inte gick snett.

Efter att ha tänkt alldeles för mycket bakåt i tiden bestämde jag mig för att ge mig på en novelisation av en fiktiv händelse.

Natt. Lätt snöfall. Minus elva.
Från det kupolformade fönstret på flygplanet kan man se det mjuka, avvägda ljuset från en fullmåne, vars blåa ljus reflekteras i den snöiga isen mot vingen. Smala svarta linjer bildas där vingens symmetri skärs av stödpylonerna, och maskingeväret får en blå ton. Allting är en stilla, iskall overklighet. En overklighet med elva minusgrader i ett flygplan på tvåhundra kilometer i timmen över Östersjön.

I kragen på skytten Perssons vinterjacka har andedräkten frusit till gnistrande is. För bara en stund sedan ångade det upp ur nacken på honom. Svetten klibbade visserligen efter allt lyftande av utrustning inför starten (att man inte kunde ge någon annan den äran) men nu agerar den som en extra isbit i en läsk. En isbit för mycket, som gör det för kallt och vattnigt. Fingrarna lever sitt eget liv i fickan, likaså fötterna som hade börjat stampa nästan instinktivt av kylan. En normal svensk bör inte befinna sig ovanför Östersjön klockan halv tolv på natten...

”Om det händer något ikväll, så händer det söderut” sa vår kapten. Söderut, alltså lite höger om man tittar rakt ut mot den kalla vingen. Vi var nära gränsen nu. Isen hade inte hunnit så långt. Ett osymmetriskt men skarpt streck bröt den vita massan till en svart. Jag vände instinktivt kulsprutan och koncentrationen ditåt. Det började bli repetitivt, jävligt repetitivt, den där vita massan, det dova ljudet från motorn och den där elaka tystnaden. (Man önskar nästan att den lede Fi skulle komma, enbart för att få upp värmen och få åka hem)

Elva minusgrader och natt. Efter tre timmars flygning utan några ovanligheter har skytten Persson börjat vänja sig vid blicken av ett blåfruset landskap.
Söderifrån... Okej. Hänger det på Persson ska ingen komma över det här havet obemärkt.
”Tänk dig att det är din gård som du ska försvara” hade vår kapten sagt... Nåja. Det är en stor gård och den är min i alla fall. Man skulle ha satsat på varvet ändå. Perfekt väder, runt tio minus på natten och nära noll på dagen. Och på natten fick man sova. Röka fick man också. Så underbart det hade varit med en cigarett, eller bara en halv…

”Aktivitet söderut! Repetera!” sade en raspig men ändå tydlig radaroperatör genom högtalarna. Det var det andra flygplanet i gruppen som hade fått upp en prick på sin radar.
”Borgedahl! De kommer, gör redo för helvete!” skrek jag åt andreskytten. Satan, de kommer nu, på riktigt också. Minst tjugo flygningar och det här är första gången något händer.

Visst är de välkomna. Han gjorde sig redo. De kom precis där han ville, snett nedifrån sett ur hans synvinkel. 500 skott i bandet, var tionde spårljus. Siktet hade han nollat genom att sätta upp plåtstycken på ena änden av skyttebanan. Det skulle gå rakt till 500 meter, sen skulle det sjunka. När han såg månljuset reflekteras i fiendes cockpit skulle han bränna av det han hade i en salva på en sekund, vänta, en sekund… Säkrast att låta dem komma lite närmare. Det var ju trots allt bara spanare…

”De kan inte ha bråttom.” tänkte han. Minus 11. Visst känns det om man nu bara ska stå här och glo. Undrar hur de har det där hemma?
Men nu hörde han dem. Ett dovt propellerljud. Han visste vad det var, han kände igen ljudet. Samma som han hade hört under sina utbildningar. ”Två kilometer söderut, spanare!” vrålade han. ”Repetera!”.
Han nickade åt den andre skytten, som stod på hans andra sida. Nu kommer de…
Han drog slutstycket bakåt. Det raspade. Första kulan var i loppet, redo att antändas och utlösa ett helvete vartän det träffade. Den andre skytten gjorde samma sak. En iskall tystnad infann sig.

”En kilometer söderut, låg!” ropade radaroperatören.
Persson kramade handtaget och pressade kinden mot slutstycket. Han fäste blicken på första strecket till höger om siktesringen. Efter en kort stund fixerade ringen sig. Detta underverk hade nu anpassat siktet till flygplanets hastighet. Han skruvade lite tills dioptern stod på 450. Han var nu redo att möta vad som fanns där ute. Fienden skulle bara veta vad som väntade.
De kom allt närmare, och Persson undrade om han skulle bjuda in dem till middag, men plötsligt…

”500 meter söderut låg, GE VERKANSELD!”

Persson frös till. Siktet skiftade från rött till grönt ljus. Hela rotens skyttar krökte pekfingret. Avtryckaren åkte in. Slutstycket åkte framåt, och en dov smäll infann sig. Rekylen och ljudet samlade sig i Perssons bröst och han tappade nästan greppet om maskineriet, men han vaknade till när han såg 14.5 mm eld rita röda spår över Östersjön.

Siktet var ett mindre underverk i sig. Det justerade sig konstant då det var kopplat till hur flygplanet förhöll sig till kulsprutans riktning. De första 10 skotten gick över. Persson justerade därefter. Lite lägre, mera framför… och visst gick det. En salva på två sekunder hade träffat fiendens vinge.
Vår egen vinge blev för en stund gul. Gul efter att ett fientligt flygplan hade inkräktat på svenskt luftrum. Efter den stunden fanns inget hot mer. Det var över. Fienden försökte inkräkta söderifrån, vi agerade därefter och nu ska vi hemåt för en bit mat…

Tänkvärt

2009-12-27T07:47:00.000-08:00

Ska bli kul att se hur det går för Mellanöstern när Allah bestämmer sig för att göra slut på oljan.

Pathétique

2009-10-20T11:53:00.000-07:00

Visst vore det en fin tanke att inleda med musik? Om så är fallet, sätt på Piano Sonata No. 8, även kallad Pathétique med Beethoven.

Det finns en bok som heter Processen. En förbaskat bra bok enligt mig och säkerligen dig om du läser eller har läst den. kort och gott, en man i mitten av livets gång blir anklagad för ett brott som han inte har eller får bli upplyst om, och som på grund av detta måste gå igenom en lång process av groteska parodier på det vi kallar byråkrati, yttrandefrihet och staten. Det hela slutar med att han, utan förvarning, förs ut till ett stenbrott och kallblodigt avrättas.

Men ärligt talat, kan man summera Mauds (och hela PK-kårens) insats som gick av stapeln imorse för något annat än patetisk? Ett jippo med staligt understödda anställda som genom repetiva yttranden, maniskt inlärda direkt ifrån ett statligt dokument som har "rätt" åsikter, sågar allt markerat med den hemska symbolen SD, utan chans till vidare debatt, där argument möts av haglande "låt mig tala till punkt" (vilket för övrigt verkade vara Mauds enda argument) samt denna eviga svenska debatten som alltid innebär annat än fyra ögon, vilket oundvikligen slutar i kackel.

Varför skjuter de sig själva i foten? Eller om ens det, de skjuter sig i huvudet. För det första, det var inte ens en debatt. Det var en serie floskel med massa snack om hur fin människosyn hon har och vilken duktig människa hon är. Herregud, att hon faktiskt hade förmågan att andas udner allt snack!

För det andra, hur är det med neutraliteten hos programledaren? Frågan är om hon ens läste artikeln, för hur man lyckas dra paralleler till nazismen är för mig en gåta som någon gärna får förklara. Det var inget snack om att muslimer inte skulle få finnas i Sverige, vilket hon uppenbarligen tror!

Det sista, som grundar sig i Aftonbladets artikel frå mig att må illa. "En stor styrka hos Åkesson är att han ser ut som en trevlig man. Han har en mjuk och behaglig röst som gör att han inte känns hotfull trots de skarpa frågor han ställer." vilket kan läsas här: http://www.aftonbladet.se/debatt/article5987589.ab

I rest my case. Sveriges lovord om demokrati är en skymf mot vad demokrati är egentligen. Yttrandefriheten för SD med tunga steg mot stenbrottet...

Mens and maggots

2009-08-02T16:09:00.000-07:00

Jag säger bara det, har ni min musiksmak så har ni en ofelbar rubriksättare. Den här gången är det Mens and Maggot - Pet Shop Boys, Dresdner Sinfoniker som har stått för rubriken. Kvällens tema är också musik.

När vi nu ändå pratar om det, sätt dig ner. Det kräver tankeverksamhet. Speglar inte musiksmaken en stor del av vem du är? Tro fan det. En välkomponerad spellista speglar en hyfsat stor bit i dig, ditt egna val av orkestrationer och övertoner samlat till en massa av underbar smet för din njutning.

För att gå ett steg djupare, musiken speglas även i artisternas personlighet. Alltså, för att skriva melankolisk musik krävs en krigsveteran slash nyskild. För att lyckas slå igenom som musiker överhuvudtaget krävs inte bara kunskap (läs Toto) utan även någon form av personlig erfarenhet av genren för att konstla förmågan att kanlisera sina känslor i en ordnad, samlad form av brus.
Musik, som det även kallas i folkmun. Ett underbart medium att dela med sig av känslor, budskap, propaganda och manifestationer.

But let's take it one step further. Jag har en favorit bland komiker som faktiskt delar många av mina åsikter. Död är han också, låt mig inför Bill Hicks i ert liv, då du antagligen inte hört talas om honom (din omedvetna jävla grönsak, dumpa svensk "humor" om den inte heter Grotesco). Ett av hans mer kända verk, även hans första är hans rant om musiker med åsikter utöver musiken. Och visst är det logiskt.

Brandmän ska inte sitta i kassan på ICA.
Banktjänstemän ska inte sopa gator.
Poliser ska inte köra bussar.
Lärare ska inte agera piloter.

Men likförbannat har vi artister som aktivt jobbar mot droger, utger sig för att bry sig om barnen i Afrika (specificera sig, Afrika är trots allt stort och snart en klyscha), som till exempel Jonas Brothers.

"We take a strong moral no to using drugs" - Jonas Brothers

Och vet ni vad Hicks kallade dem? Suckers of satans cock, satans privata kuksugare. Med god anledning också. Läs listan och gör kopplingen. Vi köper inte eran musik för att ni bryr er, vi köper den för att vi gillar den. Inte för att du skickar ditt överdrivet stora leverne till Afrika och påskyndar deras oundvikliga undergång genom inbördeskrig, utan för att du gjorde låten One. Jävla Bono.

Maken till perfekt vänsterpartist är nog svårt att hitta. Han hjälper fattiga, han utger sig för att bry sig, han sjunger om solidaritet och han är rik. Han har råd att hjälpa de med behovet av pengar. Men han går över gränsen, han profilerar sig som välgörare.

Seriöst, dra åt helvete, äckliga toffel. Du har redan allt, måste du visa alla att du bryr dig så? Har vi skickat brev till dig, stått utanför din dörr eller ringt dig och bett dig om att skrika att du bryr dig? En enda människa. Visa mig en människa som gör välmeningar utan att tjäna något på det, vare sig det är pengar eller självkänsla, så ska jag mottaga en förlust, utan några krav.

Och för er som inte förstod det dolda meddelandet ovan kommer följande, i enlighet med P3 Klartext - Ett enklare nyhetsprogram;

Du är en musiker. Du ska göra musik. Har du åsikter, skriv ner det i en text och gör en bra låt, eljest dra åt helvete. Vi varken vill eller behöver höra din åsikt, vi har betalat för att höra din musik, inte hur mycket pengar du skänker (läs slösar) på Barnen i Afrika™. Spela på.

Tack för mig. Bilden har inget med artikeln att göra, jag gillar bara svartvita bilder. Och nixierör.

2009-07-28T11:40:00.000-07:00

Hej dolf, olle limmar, ärligt xD. Nu vet du att det är Jordner som skriver! Kuken!

Folk frågar varför bloggen ser ut som den gör

2009-06-30T16:40:00.001-07:00

...här är anledningen. Absolut min förebild.

http://www.thebestpageintheuniverse.net/

Ett inlägg bortom klagan.

2009-06-25T17:26:00.001-07:00

Nej, vi ska inte köra på det spåret idag. Jag lägger den hatten åt sidan, sätter mig ner, böjer ner mitt huvud och tar en tyst minut. A minute of silence for the king of pop; a woe through the universe; another one bites the dust.

Var det förväntat? Vem vet, med tanke på att hans kropp knappast orkar med honom längre borde det ju vara det. Varva det med att han lyckats levera material som fick in honom i Rock n' Roll Hall of Fame två gånger, 13 grammisar som gav honom 13 (!) stycken singlar direkt som nummer ett, mer än någon annan samt försäljningssiffror över 750 miljoner så kan man nog tycka att han förtjänade lite vila.

Varför var han så fantastisk? Mycket tack vare att han bröt trenden "black guy cant sing", revolutionerade sättet musikvideor gjordes och presenterades på samt skapade ett sound så unikt att det inte har sett paraleller än idag.

Grattis Michael, till epitomet av lyckat liv för en musiker. Earth to earth, ashes to ashes, dust to dust; in sure and certain hope of the Resurrection into eternal life.

Augusti 29, 1958 – Juni 25, 2009

Clowner

2009-06-20T15:51:00.000-07:00

Finns det ett bättre ord att beskriva styggelsen Bring me the Horizon? Eller nja. Tack vare att jag skrev det kommer jag få massa besökare som söker på ordet. Tack igen! Men till saken...

JA, jag lyssnar på metal. Eller vad fan det nu är ni definerar som metal, Metallica går an. Men inte BMTH. Det är verkligen den värsta skiten jag har hört, och jag har hört alldeles för mycket skit. Men det här är verkligen värdelöst. Varför?
Radnom riff som alla har hört förut slängs mot lyssnaren i fasansfull takt, men ja. Inte fan är det bra.

Problemanalys; det är faktiskt inte bara random riff utan struktur. Det är tråkiga jävla riff med exakt samma struktur som har använts tiotusentals gånger förut av makalöst bättre band. Och det är det enda de kan göra, köra på värdelösa strukturer och sno från andra. Och skrikandet? Man ska fan kunna höra vad de sjunger. Slipknot är okej, BMTH är inte okej.

De är en anleding till att jag inte pratar musik med folk. För 80 % utav världen som har tillgång till rytmiskt fördelade ljudsekvenser har en musiksmak som är sämst. Verkligen sämst. För att sudda ut en linje som du antagligen försöker måla upp nu, så säger jag att de som har dålig musiksmak är de som enbart lyssnar på radio. Synd för dig om det är du, för då vet jag att du antagligen tycker foppatofflor och mjukis är okej att gå runt i på stan, därmed vet jag att vi aldrig kommer ha något gemensamt och du kan dra åt helvete.
Vem fan bryr sig om BMTH har timing? Ser du någon som bryr sig?
Det är just vad bra musiksmak är, att skita i vad du lyssnar på (men samtidigt gärna prata om den med likasinnade) samt hitta din egen musik. Radion är bara där för att jag ska kunna klaga på den, inget annat!

Detta är tillägnat dig, Rasmus.

Lyssna på Arsis
Lyssna på BMTH
Jämför. Ser du några likheter?

Till och med jag klarar av Arsis. De gör allt BMTH gör, fast bra. De var först, eller i vilket fall före. Bandet med "timing" är alltså copycats, wow.
Han verkar vilja vara som Sid Vicious med.

To become Comfortably Numb - En tankegång om självkänsla

2009-06-06T15:32:00.001-07:00

UTKAST, i vilket fall är jag inte nöjd med denna.

Som ni säkert förstår, om ni nu ens lyssnar på bra musik det vill säga; självkänsla, ego och uppbyggnad av dessa är vad det här kommer att handla om.

Att vara comfortably numb är det underbaraste som finns, det är enligt mig något som alla måste få uppleva någon gång. Kort sagt kan man säga att det är känslan av att allt är perfekt, det är chill, jag har inga problem och kan kolla på alla andra som har det och känna; vad fan håller du på med? Följ med!

Hello, is there anybody in there? Det ligger mycket i det. Det är just därför det heter självkänsla, det är därför man måste utgå ifrån sig själv. Låt oss ponera att du mår helt fantastiskt dåligt. Det kan vara vad som helst som stör din tillvaro, men allt duger. Det är ju trots allt ditt ego; helt unikt, ingen kan rubba på det, och ingen ska göra det heller.
Det är just det som är bra. Tänk på det lite, hur mycket skit du än må ha varit med om är det ändå det som gör dig till vem du är.

Jag har själv varit med om det. Utan medvetande kommer man ingenstans, för det är allmänt känt att grunden till all problemlösning är att erkänna att man faktiskt har ett problem. Eller att man har varit med om cancer, krockar och allmänt helvete.
Det går igen. Det är som chi; det går runt oss, igenom oss och över oss. Det är överallt. Erfarenhet är alltid positivt. Det låter oss sitta ner, tänka igenom och kontemplera över hur vi ska lösa problemet, i detta fallet självkänslan med slutmålet som jag har uppnått, att vara comfortably numb.
Då ska vi börja...

För att finna klart vatten, måste man gräva en djup brunn. Vatten står nämligen inte stilla.
Så. Hur gör jag? Jag kör på danskarnas metod, hygge. Hygge är en sorts chi, en strävan efter att få tillvaron njutbar. En stund utomhus är absolut inte hygge utan snus, musik eller vänner, oavsett hur fint vädret är. Eller är det? Just det, självkänsla, det är upp till dig.
Gör vad fan du vill med ditt liv, är mitt tips, men gör det med någorlunda hjärna i behåll. Vem säger att färga ditt hår svart för att få umgås med rockers är en väg till bättre självkänsla? Du spökar ut dig. Och det märks. Tro mig, är det något jag är bra på är det att se falska människor. Av erfarenhet, samt till en nackdel ibland är jag sjukt dömande innan du har visat något annat. Eller vad då av erfarenhet? Är det inte självklart att vi är dömande? Dumma dagisfröknar som säger annat, det är vad du är om du tror att alla är fördomslösa.

Nästa axiom, allting är njutningsbart i någon form. Jävlar vad god macka, grym grafik eller bra handling. Försök bara. Det finns där ute och väntar på att kanaliseras till ren jävla lycka, och jag tappar den på ekfat åt dig. Var glad!

Underbart.

2009-04-23T13:21:00.000-07:00

...med nytt material. Det tog runt ett och ett halvt år för mig att smälta allt som Depeche Mode har gjort under sin nästan 40 år långa karriär. Enbart det faktum att de har hållt samman under så lång tid, det är otroligt. Gahan var på livets rand '97 i ett självmordsförsök med kokain i bagaget, Gore var alkoholiserad, Fletcher hade nervösa sammanbrott samt att de nästan bröt upp efter att Wilder lämnade dem med hälsningen "jag gillar inte det hållet bandet går åt", vilket är förståeligt.

Från första början var de ett renodlad synthband som kan sammanfattas av Just Cant Get Enough. Sedan dess har de testat allt ifrån sampling till grunge, och det är bra, för vem vill lyssna på ett band som alltid låter samma? Det har vi Kaiser Chiefs till.

Nya tag-tänk genomsyrar Sounds of the Universe, Depeche Modes 13e studioalbum. De följer tänket från Playing the Angel med analoga synthar och äldre teknik. Och visst hörs det.

In Chains - En lugn introduktion. Inget speciellt, seg i början som evolverar intill något lite mer fartfyllt. Helt okej.
Hole to Feed - En laidback låt med trummaskin och gitarr. Texten får mig att tänka tillbaka på Exciters halvsnuskiga texter.
Wrong - huvudsingeln. Ganska taskigt mastrad, basen är väldigt trött men sångens intesitet räddar den. Texten å andra sidan är väldigt repetiv och knappast något att hurra över, trots detta är den en av de bättre låtarna. Kraschljuden från videon saknas faktiskt!
Fragile Tension - Mer trummaskin, och mera riktigt Depeche Mode! Låter som något från Ultra, och det är underbart. Distade gitarrer och domedag gillar alla. Mycket stark låt, något jag vill se live.
Little Soul - Duett. Lung gitarr, mera Exciter fast utan snusk. Når inte riktigt ut...
In Symphaty - Låter inte som något gammalt. Mysig sång och små detaljer som höjer upp hela låten. Refrängen passar in, till skillnad från en del andra.
Peace - bwom bwon! Ljudet från A Broken Frame strålar igenom, mucho goodie. Helt okej.
Come Back - Domedagsdunk igen. Något man vill se live, en utav höjdpunkterna. Mera Ultra-gitarr...
Spacewalker - Interlude/instrumental som får mig att tänka på indianer eller något, skum.
Perfect - Dancing with tears in my eyes i början? Nästan lite mainstreamsångande, med en aningen dyster början som livas upp av refrängen.
Miles Away / The Truth Is - Christian Eigner och Andrew Philpott har skrivit texten på denna vilket hörs, till det bättre.Hypnotiserande och slö gitarr med fokus på trummorna. Lite sådär...
Jezebel - Gores bit. Mysig sång som kan vara sömnpiller för de flesta.

Corrupt - Taskig text men mysigt ljud. Kan förbättras markant om den spelas live!

Detta är ingen skiva som jag skulle spela för att introducera någon till DM. Den är helt enkelt inte av den magnituden. Det är synd att de inte fortsatte på rätt spår då Playing the Angel var helt perfekt, men istället kör de på det sämre av PTA, och lyckas ändå leverera en helt okej platta. Skumt, men helt klart köpvärd.

In deus ex nos fide.

2009-02-25T05:15:00.000-08:00

Deus ex betyder gud ur en låda. Alltså tron på att en liten grej ska lösa allt. Till exempel att en stor bil ska förlänga din kuk med +10cm.

Lådan jag pratar om är systemkameran, som har blivit billig så att vilken lekman som helst kan köpa en riktigt bra kamera för en helt okej peng, även om de borde hålla sig borta från skiten.

Varför? Slöseri med pengar, plats och liv. De kan ju för helvete inte fota!

Här har vi en hel drös med fel. Åh, I love it...

Stäng av autoläget
Fixa ISO, eller ha en anledning till att ta bilder i fel ljus
Att ha fokus på något är alltid ett plus

...vi skiter i det, det är inte ens värt att ge betyg till en autobildSå varför ska jag bry mig? För att jag har en aning om vad jag gör. Jag har fotograferat sedan jag var sex, och till och med då fanns det kameror. Men det fanns ingen snygg USB-kabel eller Photoshop, jag har inte ens ett autoläge på tingesten.Men jag fotar så extremt mycket bättre än det där. Och vem som helst kan, om det där jävla autoläget inte hade funnits. Det är synd, för ni går verkligen miste om något...Konica FC-1En 30 år gammal vanlig SLR för 35-film. Megapixel? En liggande åtta... Film fångar för mycket för att mätas i megapixel. Blixt? I helvete heller, det får du köpa till. Du får snurra fram filmen, ingen betjäning här inte. Slutartid från B (två klick, ett öppna och ett stänga) till 1/1000 sekund.
För övrigt är det omöjligt att göra något fel på den. Filmen går inte snurra bakåt, och det är helt omöjligt att sätta in den fel.Inte ens EOS-1D ligger nära den. Pinsamt egentligen, eftersom filmkameran har sett likadan ut i 50 år...Nåväl, hoppas du lär dig. Jag tänker inte ta bort bilden om du klagar.

Aftonhoran och värdelös journalistik.

2009-02-09T07:11:00.000-08:00

Sitter och försöker bli lite glad av Pendulum, än så länge går det bra. Det är ett band, inget knark om du nu trodde det.

http://www.aftonbladet.se/debatt/article4354227.ab

Läs först, läs sedan undersökningens resultat. Tror att de får som de vill?
Hela artikeln är ett skämt. Det måste den vara, annars är det fan illa.

"En del säger att den danska så kallade invandrardebatten är mer öppen än den svenska. Att det finns saker man i Sverige ”inte får säga”.

Men när vi nyligen besökte en dansk skola insåg vi hur utbredd rasismen blivit i Danmark. Skolan har delat upp elever efter etniskt ursprung."

Först och främst, det första stämmer helt otroligt bra. Det finns inga regler, men det finns något i svenskars mentalitet. Nämligen inpräntningen att alla har det otroligt illa, att varenda invandrare har fått minst ett ben bortsprängt.
PANG, där försvann den bubblan. Så är det inte. Men vem säger det? Hela socialdemokraternas partiagenda bygger ju på solidaritet, så den bilden får ju inte försvinna!
Bäst att smutskasta en dansk skola då...

För det andra; tror ni seriöst att en skola skulle kunna dela upp klasser efter etnicitet?
Som vanligt glömmer de bort vitala delar av historien. Danmark tar emot en hel del. Eleverna bussas runt för att inte skapa nya "Rinkeby-skolor". Och inte ens där tar ljugandet slut!

Det handlar om en enda klass, på en enda skola som har flyttats. Man flyttar barnen för att man ser hur det har gått i Malmö, där svenska barn flyttar till andra skolor. Skälen kan ni väl gissa er till.

Fel tre; de glömmer att det bara är en skola. Istället skriver de "det danska samhället", när det borde stå "åholm skole"
Fast det fungerar ju inte, då den danska regeringen anpassar sig efter folket och deras erfarenheter, och inte efter sig själva. Otroligt nog är det också en vänsterregering som förs av Anders Fogh Rasmussen.

Nä, när jag har läst klart ska jag bli ingejör och sticka härifrån fortast möjligt.

2009-01-23T14:01:00.000-08:00

Bilden hör till sista stycket, män är visst starka i grupp. Proven since '1914 and counting!

Saker som har potentialen att bli något stort men ändå missar sista bussen; en Heath Ledger som dör, döda artilleripjäser som landar men inte exploderar, en cell som delar sig fel och blir kræft, dansk cancer.

Jag pratar om texten som florerar på bilddagboken, den om att killar är praktfittor som lever för att såra era små hjärtan. Jaja, mycket ska man höra innan pi är lika med 3.15...

För att börja: att läsa att hora, slampa och fitta ska utforma och skapa kvinnor för dagens samhälle, det låter inte bra. Inte heller låter det rimligt. Vart fan gör det så? Vad hände med hederlig uppfostran; om det nu är så här, hur ska vi män veta att vi ska utforma kvinnor på det sättet? Logisk fallicitet verkar saknas helt.
"Antingen gör dom oss starkare eller så trycker de ner oss totalt, men det finns en sak som är samma för alla flickor, vi tar åt oss.
Som in i helvete tar vi åt oss"

Ni får ju bestämma er. Ni blir fan inte ens nöjda när man säger "fin kropp", inte ens när ni har klagat på den tidigare, nejdå, då är ni ännu tjockare eller skevare?
Om skämt och ironi hade tagits så där seriöst hade inte din farfar levt. Vi hade knullat oss själva i röven innan vi ens hade uppfunnit hjulet, för vi hade bråkat över om pi var 3.14 eller 3.141592654...
Det som inte dödar dig gör dig starkare. Så ska det vara. Ensam är stark, du har bara inte upptäckt det än.
Hade jag tagit åt mig hälften av vad som sagts om mig hade jag hängt i en bjälke. (Och jag har inte hängt mig, så jag tar inte åt mig, tröga jävla backstugesittare)

"Vi ältar det, vi pratar om det, vi tänker på det och vi skadar oss själva med det.
Vi tar åt oss så mycket att inombords är vi som tomatsoppa, helt mjuka och krossade.
Det är såhär som vi blir utseendefixerade."

Det är just det som är felet med vissa tjejer. Ni bryr er för mycket om småsaker. Det finns en funktion i hjärnan som gör att vi bara kommer ihåg saker mycket vagt. När vi sover sorteras den här informationen, och blir användbar.
Hade vi kommit ihåg allt, eller oj, det kallas autism.
Pratar man, som nämns i den första meningen, får man skylla sig själv. Det är trots allt du som väljer att ta åt dig! Men +1 för en ganska okej "liknelse" vid tomatsoppa...

"Plötsligt handlar allt om kläder, smink och hur man snabbast ska gå ner i vikt och ta världen med storm.
Vi slåss som barn i sandlådorna om vem som ska få den snyggaste killen.
Vet ni vad som gör oss tjejer såhär fucked up i huvudet?
Jo det är alla killar.
Det är egentligen dom som är utseendefixerade."

Hey, hey... HEY. Jag känner igen det här! Det var någon gång i 3an som jag började bry mig om det här också! Jag minns att jag lyssnade på Limp Bizkit, medans de fortfarande var okej. Fred Durst hade för fan föregångaren till 59fifty, alltså basebollkepsen. Eller föregångaren, han hade den före alla andra.

"Jag ska fan ha en!"

Och så blev det också. Från att ha varit en liten palt gick jag till att vara den förste 9-åringen i klassen att ha keps.
Inte fan var det killar eller tjejer som fick mig att göra det? Det var ju mina idoler! Inte nog med det, jag slapp kamma håret som en galning. Fast sen kom vaxet... fan ta alla för det, skiten är inte billig. För att inte nämna kläder...

Det som inte funnits föret blev verklighet. Oscar hade börjat bry sig! Han hade dock inte blivit tillsagd av killar att han skulle bli snygg, han hade blivit en osäker liten kepspojke, på väg att bli tonåring.

Det är inte vårat fel att eran personlighet strälar ut i en tävlan om vem som har de dyraste kläderna och det snyggaste pannbandet. Det är, för att göra en cliché, medias fel.
Försök knulla dom i röven istället!

(Här börjar spotify spela Wishful Thinking. Jag blir helt otroligt glad av någon anledning, och för er som gillar åttiotalet, alltså ingen... ni kan börja lyssna)

"Är man en kille blir man kallad för player om man strular och har sex med många brudar. Är det där i mot vi som strular och knullar runt så blir vi kallade för horor."

Ett, särskrivning på ett rent ord, grattis. Jag vill reda ut det här en gång för alla, jag tar det simpelt...

Killar har en sexdrift, det har inte tjejer. Inte i närheten av killars, vi kan få stånd av att tänka "Fan, jag åker buss! Hmm... stånd på bussen...", det ni! Alltså är doppa en konstig, men viktig prio enligt kroppen.

Men den driften har inte tjejer. Ni behöver nämligen inte den. För om ni säger nej, finns det killar upphöjt till tio att välja istället. Ni kan få knulla genom att knäppa med fingrarna, och jag skojar inte! Kan ni tänka er att Mona Sahlin har barn?

Därför är det en bedrift att fälla en tjej. Man är inte en i mängden, man har pökat. Man gör vad en man ska.
Utrett och klart. För att återgå...

"Killar kommer alltid vara finare än oss, stå där och snegla ner från vinnarpallen.
Där nedanför står en tjej och gråter.
Plötsligt börjar man ta dessa fåniga, dumma killar på orden.

Jag kanske är ful?
Jag kanske är tjock?
Jag måste banta för då kommer alla börja gilla mig mer.
Då kommer någon se mig.
Så går det några månader."

Man undrar ju hur författaren tänker. Säger att killer är jävla as, för att sedan säga att de alltid kommer vara finare än oss.
Du kanske är ful eller tjock? Det kanske hjälper att banta för att ytliga människor ska börja se dig. Vad hände med personligheten? Saknades kanske den från början? Hade den funnits där hade den stöttat flickan i kampen att inte bry sig om de där kommentarerna. Men så vart inte fallet, och nu får hon lära sig en lektion. Även om det låter hårt, så är det.
"Livet är en hård lärare, för hon ger bara lektioner efter proven..."
Så går det några månader och ett betyg i hur du bemötte det ges...

"Nu är det ingen söt tjej som står där, det är en vilsen pinne.
Någon som har byggt sig ett eget helvete.
Djävulen är väl en kille?
Vissa börjar skära sig.
Djupa arga sår som man inte kan tvätta bort.
Dom är där för alltid.
Man lär sig hata dem.
Man vill skrika men ingen orkar lyssna."

Men där ja. Någon har inte lyssnat på läraren! Någon har fastnat i precis vad politiker önskar sig, en kretin utan egen vilja som lyssnar och lyder alla utan att blinka.

Men... Har ni någonsin sett djävulen med en penis?

Tänkte väl det. Vem är det som inte lyssnar och är ett ytligt as som utnyttjar motparten? Åter igen, det som inte dödar stärker. Livet är den bästa läraren du någonsin kommer ha, för du kommer bara ha en. Hatar man sina lektioner skolkar man, och skolkar man kommer man förr eller senare att få ta igen det.

"Killar i grupp är fega.
Ensam kille är svag.
Varför är det så?
Blir en kille dissad av en tjej, då är hon genast skit.
Han kan aldrig inse att det är kanske han själv som är skiten.
Killar förstår inte hur mycket dom kan förstöra.
Av minsta lilla så trampar de ner oss till myror.
Från tiger till myra
"alltså du ser tjock ut på den bilden, skoja bara"
Där fick han nyss en tjej att börja tänka på att banta kanske skulle vara nåt."

Killar i grupp är grabbar. Något ni aldrig kommer uppleva. Att springa runt på stan och leka utvecklingsstörd, att häva öl snabbast, eller något annat helt urbota dumt. Det är meningen också! Vi ska vara dumma i huvudet, i varje fall i en ledig grupp.

Ensam kille är taktisk. Taktisk kille hugger bara tillbaka när han blir huggen på, så ni kanske ska testa att göra samma sak själva. Nämligen käften.

Förresten, från tiger till myra? Tja ologisk...

Summa summarum: Tjejer behöver allt självförtroende, bevisligen. Hur många killar är emo? Hur många killar bantar? Är åttiotalet bättre än nutiden?

Tänk själv. Bara du kan ändra på saker och ting.

Barockt ordbajseri

2009-01-19T11:33:00.000-08:00

Konversationens bekvämligheter, en stol. Skönehetens rådgivare, en spegel. Guds mästervärk, internet, skulle man kunna säga. En oändligt sinande källa av barockt ordbajseri, eller en massa jävla dravel på svenska.

Vad snackar jag om? Möjligheten för gemene man och kvinna att publicera all möjlig och omöjlig text, granskad som ogranskad, trist som intressant. Och visst är det inte enbart positivt...

Modebloggar. Smaka på ordet. Det är en rätt stekt i misslyckande. Bara för att du kan skriva behöver du inte göra det. Alla kan inte bli brandmän, de har inte kroppen och psyket.
Alla kan, och tur är det, diktera mode. Det krävs faktiskt en deciliter stil, sans och vett. Något som Richard Blackwell hade. Även om han nyligen gick vidare (18 oktober 2008) kommer han leva kvar, långt. Han hade allt av det jag skrev innan. Men visst, läser ni på en bråkdel av vad han gjorde har ni vunnit något, och ni kanske kan bli sedda som något annat än en förvirrad unge som försöker kunna något men bara misslyckas, och skriver dagbok istället.

Det är lite som MTV, skitband som aldrig borde få synas får sina oförtjänta 15 minutes of fame och gör selloutsuccé. Det är synd om er som aldrig kommer få uppleva Joy Division, Queen eller Beatles på grund av skitkanalen.
Senast ut i ledet att dö var Coldplay. Räddning finns fortfarande att tillgå, men när man behöver fråga Kraftwerk om lov att använda melodin kanske man ska fundera på att gå hiatus ett tag. Eller byta producent? Det är ju inte första gången han gör det. (Talk är en gitarrversion av Computer Love)

Skulle jag trots allt bli musiker skulle jag vara glad om du tankade den. För det är faktiskt roligt att framföra skiten! Alla som har varit nior på stenbock har gjort en egen låt, och tro mig, det var fan höjdpunkten på den terminen. Övriga dagar gick jag och öste runt och såg allmänt skadad ut, men oj oj vad man kan göra saker, bara man vill. Skapande är kul, och det skiljer oss från resten av jordens primater. Och så ska det fortsätta! Med siffrors som närmar sig en 10 miljarder småapor är det ganska bra om skaparglädjen finns kvar och inte är synonym med TJÄNA FETT MED CA$H YAO...

God kväll, feel free to lyssna to something new och var glad för att musik var mer än att tjäna pengar en gång i tiden, annars kanske du inte hade kunnat lyssna en fantastisk "remix" på Computer Love. Tchüs!

http://se.youtube.com/watch?v=xRkA6zugNMQ

Den självuppfyllande profetian

2009-01-18T03:56:00.000-08:00

Emotional hardcore. Ju mer du klagar över din situation, desto värre blir det. Vi vill inte höra din skit!

Som en del märker klagar jag. En hel del faktiskt, jag gillar det. För ni hugger ju emot direkt. Jag känner faktiskt en slags fascination över såna som inte kan anpassa sig, är helt dumma i huvudet eller gråter ut i lokaltidningen över att man måste sitta i fängelse för att man har stulit 250 tröjor, och så vidare. Det är så enkelt, ni finns ju överallt.

Har man tråkigt finns det alltid någonting att klaga på. Det är nästan sjukt. Man kan alltid svänga ihop en smörja om ett stackars emo.

Snart kommer någon antagligen böla över att jag inte har rätt att skriva det jag gör. Jag har all jävla rätt i världen att klaga. Jag har astma, ulcerös kolit, trattbröst, trasiga leder, oproportionella ben och armar och synfel. Men varför ska jag klaga? Jag överlever.
Jag hugger inte tillbaka. Jag är inte lika rolig.

En stor del av "vara sig själv" är att inte ta skit. Med andra ord misslyckas de ju det första de gör. "Du vet inte vad emo är, det är emotional hardcore...." Sluta käfta emot. Vad ska vi kalla dig om du inte är emo då? Ful?
Ät min skit! Språket förändras, till din eller min fördel.

Och för att summera, jag vill gärna se den som är över 25 och fortfarande är emo. Och om den har jobb. Praoen på ICA räknas inte.

2009-01-17T07:39:00.000-08:00

Hej snilleblixt!

Om jag inte hade fått lön för mitt jobb hade jag inte gått dit.

Ändå finns det artister. IPRED är misslyckat.

2009-01-17T06:38:00.000-08:00

Tja. Så istället för att lägga upp meningsfulla bilder på bilddagboken med text som ingen bryr sig om, lets focus on the text, in a swingy, moderat way!

Eller inte. Nicket är också helt meningslöst. Jag hittade det på flashback och tog det.. förlåt. Altså, moderatswing här och där är inte samma.